Hjalmar Gullberg

Den Bilden Malmö Stadsteaters invigning 1944 gamla Malmö Hjalmar Gullberg

Mitt tidigare inlägg näktergalssång i september förde mig naturligtvis osökt in på Hjalmar Gullberg – en son av sin stad.

Födelsebygdens tonfall, säger den vise La Rochefoucauld, dröjer sig kvar i vårt sinne och vårt hjärta likväl som i vårt språk. Att tonfallet från Malmö med envis efterhängsenhet dröjer sig kvar i hans läte var gång han öppnar munnen, får åtminstone den veta som från Södra Förstadsgatan  går ut i världen. Många är de sköntalande uppsvenskar med tungspets- r som för håns skull ska härma hans fula diftonger och hans skånska skorrande.

Så inledde Hjalmar Gullberg en minnesuppsats om sin hemstad i ett bildverk om Malmö. Texten skrevs 30 år efter det att han lämnat Södra Förstadsgatan i sin födelse – och hemstad. Han flyttade från Malmö till ett studentrum i Lund. Som student, litteraturforskare, kulturskribent, översättare och författare bodde han cirka 15 år i Lund. År 1936  utnämndes han till radioteaterchef och flyttade till Stockholm. Han var också knuten till Dramaten och ledamot av Svenska Akademien där han efterträdde Selma Lagerlöf på stol nummer 7. Hjalmar Gullberg stannade i Stockholm livet ut, men tillbringade många somrar tillsammans med sin käresta, Greta Thott, i det vita huset på Bökebergsslätt.

När Stockholmarna med en blandning av avund och förakt satte namn på hans andliga och geografiska härstamning, blev det lundensisk eller lundensare och Malmö suddades många gånger ut i den officiella bilden av honom. Men tonfallet från Malmö dröjde sig kvar i hans sätt att tala och återkomsterna till Malmö blev många, i både liv och diktning.

På ett ateljéfoto av Hjalmar Gullberg med den kände Malmöfotografen Otto Ohms namn finns i ena hörnet platsen angiven. Hjalmar Gullberg gav fotografiet sin tolkning i några strofer 1958:

Än lever fotografen Otto Ohm
som här skrev dagens krönika i svart
och vitt.  Och lever här gör det idiom

som röjde med sin bredd mitt ursprung vart
jag kom i landet, bildens underskrift.
Hur lång jag går från mängden och apart,

skrev från begynnelsen ett klumpigt stift
födelseortens namn på mitt porträtt:
Hemlängtan värker som ett långsamt gift …

Jo, “rytmen” är korrekt, men den ska nog läsas några gånger …

Malmöblickar utan Hjalmar Gullberg är för mig otänkbar, men stadens son avhandlas inte i några få blogginlägg, så därför ännu en kategori – Hjalmar Gullberg.

I morgon, den 23 september, är det 70 år sedan Malmö Stadsteater invigdes och Hjalmar Gullberg läste prologen … denna stad som helst vill tala prosa, är älskad högt av vårens näktergal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.