Lille Piccolo

piccolo

… kom och berätta för oss!

Absolut till er tjänst! Jag skall försöka att sätta lite ‘kläder’ på fotona från Hotell Tunnel-tiden!

Året var 1953. Jag jobbade som springpåg i Påhlssons speceriaffär på Östra Förstadsgatan i Malmö. Ett eftermiddagsjobb för 16 kronor i veckan inklusive lördagar. Två av mina systrar jobbade på Hippodromen och tyckte att den miljön skulle kunna passa en ung Alf Wendel, dock inte på Hipp, men väl på något välrenommerat hotell. Sagt och gjort! Jag stegade in på hotell Tunneln och fick prata med en viss fröken Sylvan och framförde mitt ärende. Efter ett långt övervägande och överläggning med direktör Ivar Smith kom jag igenom nålsögat. Anledningen till deras överläggning var att jag var så väldigt liten, här gällde det att bära väskor, putsa skor, öppna dörrar och passa upp gästerna så att dom blev nöjda. Jag var helt plötsligt i hotell- och restaurant-branschen som piccolo.

Första dagen gick åt att bli introducerad bland alla medarbetarna och bekantad med lokalerna. Andra dagen skulle jag få min uniform. Det var två sömmerskor i tjugoårsåldern som skulle passa till den på mig, Fråga om jag var generad … Fy fan, men det fick gå. Skall sanningen fram så kanske man hade gått med på samma behandling så här 65 år efteråt. Det fanns ytterligare två piccolos och vi gick skiftgång mellan 8.00 och 22.00.

Så bar det iväg !! Det bars väskor, putsades skor, schasades, hämtades smörgåsar på Milstolpen och kakor på Residens, allt för att tillfredsställa gästerna, och fy vad det lönade sig, speciellt för den där lille knatten. Med snabba ben och lite sug i blicken så kunde det hända att fickan innehöll tjugo – trettio kronor i dricks när det var tid att bege sig hem.

Vid ett tillfälle hade jag turen att träffa Turkiska landslaget i brottning och det skulle fotograferas förstås, av Skånska Dagbladet. Det ordades om vem av oss piccolos som skulle få den äran. Då kom Direktören Smith precis förbi, ‘det skall den lille’, sa han, och så blev det.

tunneln-piccolo-och-turkiska-brottare

Detta var nog den lyckligaste, gladaste och mest harmoniska tiden i mitt liv. Jag cyklade till Hotell Tunneln varje dag oavsett om det var vardag eller söcken och visslade eller sjöng på en melodisnutt av senaste sort.

Det här väcker tusentals nostalgiska tankar i ett gammalt gubbhuvud om tiden när man visste hur allt skulle gå till och vara:

De lördagar och söndagar jag var ledig klädde jag upp mig i kostym och vit skjorta, doftade gott och styrde sen kosan till Brändan eller Amiralen för att försöka impa på någon grann och sympatisk tös. Kostymen bestod av svarta byxor med bolerobälte och byxben insydda till 34 cm och till detta satt en röd kavaj med schalkrage och vit näsduk i bröstfickan. Skorna var likaledes röda och svarta med knappar i sidan. Det var väl kanske alltid någon som fastnade i garnen hos han den lille med knappar på skorna.

Alf Wendel
Inläggsförfattare

Foton: ©Alf Wendel

 

3 reaktion på “Lille Piccolo

  1. Rickard

    Detta är ett fantastiskt och unikt tidsdokument, där folklivshistorien talar för sig själv genom inläggsförfattaren Alf Wendel!

    Svara
  2. Karin Sixtensson

    En sådan trevligt berättelse! Jag skulle gärna vilja se “dansesviden”, särskilt skorna.
    Det lät väldigt flott!

    Svara
  3. Karna

    Visst är den trevlig! Kanske “dansesviden” kommer i ett annat inlägg inklusive skorna. Jag funderade länge på skorna och har gjort mig en bild av hur de såg ut … ?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.