Kategoriarkiv: Baltiska utställningen

Snubblade

… över siluettklipparen Oswald i full action igen och var tvungen att vänta på resultatet. Detta är det enda färglagda siluettklipp jag sett från Baltiska utställningen. Förmodligen talar vi om Osvald Nilsson som bodde på Rundelsgatan 7 i Malmö, den Osvald som även lär ha klippt August Palms siluett. Osvald har utställningen till ära lagt sig till med ett “w” i namnet, men så är det ju heller inte vilken utställning som helst. Synd att kvinnan är anonym, men så fint att han satte färg på klippet!  Jo, jag har skrivit om Oswald och hans klipp tidigare, men jag tycker att det förtjänar en repris. Nu ska jag äta upp min/Hultmans choklad och bege mig mot Årsta. Jag har ingen brådska och är öppen för allt jag snubblar över.

Som sagt var


Fotograf A W Rahmn

… stannar jag kvar lite till på Baltiskan. Då som nu är vädret strålande! Det är fantastiskt att kunna röra sig fram och tillbaka i tiden och att ni följer med. På den här utställningen har jag med bildernas hjälp varit många gånger, men varje gång ser jag något nytt och får tankar och den här gången idéer … Ska bara köpa nåt gott i Hultmans paviljong innan jag beger mig till Årsta, kvinnornas utställning, som låg alldeles intill den kungliga paviljongen – Margarethapaviljongen.

Tittar närmare

… på ett foto från Baltiska utställningen 1914. Ser att det är danska paviljongen som jag tror låg mellan de tyska och ryska paviljongerna. Portalen över entrén till paviljongen sparades och sitter idag på över Restaurang Wegas trädgårdsentré på slottet Malmöhus. Sommaren 1914 lär ha varit precis som årets sommar, varm och torr. 

Jag går närmare entrén och möter människor på väg in och ut … Kvinnan bredvid pojken med skolmössa tilldrar sig mitt intresse för hon har betydligt kortare kjol än övriga kvinnor i bild och de jag sett på andra bilder från samma tid. Kanske var hon modeintresserad och tidigt ute med vad som komma skulle, eller hade hon ont om tyg? Nej, hon ser välskräddad och chick ut så jag tippar på det första alternativet. Kanske var hon danska, tyska eller ryska, men pojken bredvid henne talar emot det. Det ser ut att vara en skolpåg från Malmö.

De stora damhattarna var på väg ut ur modet, men det hade tydligen inte slagit igenom riktigt än. Kvinnors klädsel var på väg mot enkelhet och världskriget som bröt ut samma sommar blev en bidragande orsak till det. När kriget lade beslag på de arbetsföra männen fick kvinnorna ta ansvar i fabriker och på lantbruk och se till att transporterna hölls igång. Borgarkvinnorna stod då utan husjungfrur/korsettspännerskor som nu fick hålla Sverige igång. Korsetten krympte därmed och på sikt innebar detta en större rörelsefrihet för alla kvinnor.  År 1917 lär  patriotiska amerikanskor ha hörsammat uppmaningen från ”War Industries Board” att sluta köpa korsetter eftersom metallen den var uppbyggd av var åtråvärd i krigstider. Det innebar att 28.000 ton metall sparades vilket lär ha räckt till byggnationen av två krigsfartyg. Det låter otroligt, men det skulle inte förvåna mig om det var sant.

Från början funderade jag kring vad som visades på den danska utställningen och tänkte blogga om det, men mötet med kvinnorna i bild fick mig att ändra på det. Stannar här ett tag till.

Paulina Maria Rasmusson

Vem denna lilla näsduk, inköpt på Baltiska utställningen, har tillhört råder det väl knappast något tvivel om. Som ni ser har Paulina Rasmusson varit noga med märkningen. Med små kedjestygn har hon broderat in sitt namn. Paulinas minne av den Baltiska utställningen är efter 103 år, om än något gulnad, i mycket fint skick och de skarpa mittvecken vittnar om att näsduken aldrig använts. Ett fint minne hanterar man ju inte hur som helst.

Självklart blev jag nyfiken på Paulina och hon var inte särskilt svår att hitta i arkiven. Det fanns endast tre kvinnor med det namnet i Sverige 1914 och med hjälp av uteslutningsmetoden hittade jag henne i kvarteret Lea i Rörsjöstaden där hon bodde större delen av sitt liv. Paulina benämns som handelsbiträde, men jag får en känsla av att hon en vacker dag satte upp något eget. Själv passerar jag ofta Kornettsgatan där Paulina hade sin bostad och kan nästan se henne på hemväg från den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Hon ser nöjd ut och förmodligen är hon glad över att i sin väska ha ett minne av den fina och märkvärdiga utställningen.


Kornettsgatan söderut mot Föreningsgatan sett från Kungsgatan i början av 1900-talet.

Med Anders på Baltiskan

Anders Sten (1903-1999), den skarpögde konstnären, tecknaren och kåsören känd som signaturen Figge i Sydsvenskan som jag skrev om i tidigare inlägg, berättar i sina memoarer Anders Sten Minns om sina besök på Baltiska utställningen. Anders blåser verkligen liv i gamla Malmö och får tidigt 1900-tal att kännas väldigt nära. Det känns som om man varit med, i detta fall på Baltiskan. Hör här!

De väldiga, skinande lokomotiven imponerade mycket på stinsens dotterson. De tyska bjässarna togs sedan hem i hast inför krigsutbrottet. Vidare minns jag en modell av pansarskeppet Sverige. Den kom jag och tittade på gång på gång. Jag hade ju säsongskort. Santessons tenngjuteri i Stockholm visade fyra dioraman från bl.a. Kalabaliken i Bender. Mera minns jag egentligen inte från den seriösa delen av utställningen. Jo, jag kommer också ihåg konstutställningen, som låg vid stranden av en av Pildammarna. Ivar Arosenius’ orientaliska sagobilder gjorde ett djupt intryck på mig. Margarinfabrikernas utställningar med utdelning av margarinbredda kex åstadkom att jag aldrig gick hungrig hem från Baltiskan. Men jag hemföll inte uteslutande åt dagdrivarliv. Det var inte bara att titta och roa sig och äta margarinkex, nej, det gällde också att samla märken. Detta utställningsår surrade samlingsmärkesflugan särskilt intensivt. Vissa företag gav ut vanligtvis tandade reklammärken som samlades av ungdomen med filatelistisk nit. Det klistrades i album och byttes. Mig veterligt är denna fluga sedan länge död. 

Baltiskans nöjesfält var fantastiskt. I etablissemanget Babylon tvingades damerna passera över en plattform, där de beblåstes underifrån, så att kjolarna flög i vädret till menighetens förnöjelse. De gälla kvinnoskriken verkade lockande på folket utanför. Ännu värre skrattades det i spegelsalen, där de besökandes gestalter drogs ut och trycktes ihop och knycklades till på ett groteskt sätt. All värdighet försvann. Hur gärna skulle inte skolgossen velat vandra kring i detta rum i lärares sällskap eller anställda med sina chefer. Berg- och dalbanan var gigantisk! Luften fylldes av de åkandes skräckfyllda vrål. Darrande steg man med lättnad av vid slutstationen. Jag tror, att det var genom flickorna Svensson jag hörde historien om gumman från landet, som åkte berg- och dalbanan på Baltiskan. När det var som värst och alla skrek, sade gumman: – O, harrejesus! Ska detta va nåt nöje?

Berg- och dalbanan var kanske inget nöje för gumman, men att vara med Anders på Baltiskan eller andra ställen i Malmö är ett sant nöje och han lär definitivt återkomma i Malmöblickar, för med Anders blir det verkligen åka av …


Bild ur boken Baltiska utställningen 1914

Inspirerad av Anders sätter jag nu Hultmans klistermärke, inköpt i Berlin för flera år sedan, i ett litet album. Det kan ju bli fler …

Den vita sommarstaden

bu

… gick väl egentligen mera i grått, men Malmö kallades så (och kallas väl fortfarande så ibland) i samband med den Baltiska utställningen 1914. I mina tankar har utställningen alltid gått i svartvitt, men den här bilden förändrar en del. Äntligen ett riktigt färgfoto (autokromfotografi)! Låt oss på nytt gå in under Ferdinand Bobergs arkader …

Fotograf: John Hertzberg/Nordiska Museets arkiv

Margaretapaviljongen med Blomstergatan

Skärmklipp 2016-08-01 16.35

… är ett av få minnen i Pildammsparken från den Baltiska utställningen 1914. Kronprinsessan Margareta (gift med kronprins Gustav Adolf sedermera kung Gustav Vl Adolf) som hade ett mycket stort trädgårdsintresse, planerade personligen och i samarbete med utställningens arkitekt Ferdinand Boberg utformningen av de två rabatter som flankerade gången fram till paviljongen. Hon planerade även vilka växter som skulle planteras där. Margareta som kom från England anammade den engelska traditionen med värmelagrande murar och de byggdes upp i cementblock, men putsades i tegelimitation vilket gjorde att murarna senare frös sönder och fick demonteras. Murarna har byggts upp igen, men nu i tegel. Till hundraårsminnet av utställningen återskapades blomstergatan enligt Margaretas skiss, en english border med ett mönster av romber. Rabatten byggdes upp av prydnadsbuskar, perenner, sommarblommor och lökväxter i typisk Art& Crafts stil.

mp

Kronprinsessan Margareta, 1882-1920, var en mycket älskad prinsessa, uppskattad för sin öppenhet och spontanitet i officiella sammanhang. Margareta ägnade sig åt flera sporter vilket var ovanligt för en kvinna vid den tiden, och hon var dessutom en duktig konstnär och målare. Margareta och Gustav Adolf fick fem barn tillsammans. Äldst var vår nuvarande kung Carl XVl Gustafs far, Gustav Adolf, som dog i en flygolycka 1947. Av de fem barnen var endast ett en dotter, Ingrid, som kom att bli drottning av Danmark. Paret Margareta och Gustav Adolf var ett kronprinspar i tiden och Margareta lär ha varit den första kvinnan av kunglig börd som själv ammade sina barn. Den 1 maj 1920 avled kronprinsessan Margareta, som väntade sitt sjätte barn i åttonde månaden, endast 38 år gammal efter en kort tids sjukdom. Det sägs att Hjalmar Branting som var mitt uppe i sitt första majtal när han fick höra att kronprinsessan hade avlidit lär ha sagt: nu har solen försvunnit från Stockholms slott.

Blomstergatan är i år precis som Malmös övriga rabatter präglad av detta års färgstarka tema – folklore – i vallmorött och rosatonat med inslag av blåklintsblått, gult och vitt, det senare säkert i form av Margaretor.

2016-08-01 11.16.52 kopia
Blomstergatan i augusti 2016 Foto: Karin Sixtensson

Dröjer mig kvar

bu näsduk

 … på nöjesfältet en stund till. Har träffat Anna och Harry som köpt souvernirer för att minnas den här kvällen på Baltiskan. Anna har köpt en näsduk med broderade blommor och Harry en liten mugg, eller vad man nu ska kalla den. ”Harry” är ingraverat på baksidan och han tycker att den är alldeles lagom till en hutt. Hur det blir med huttande vet jag inte, men att Harry aldrig kommer att putsa muggen och att Annas näsduk kommer att förbli vackert osnuten genom alla år, det vet jag! Uppenbarligen fanns det sierskor på Baltiskan! ; )

mugg

En svängom på Baltiskan!

dansbanan

Äntligen en bild som visar platsen där de flesta Malmöbor uppehöll sig under besöken på Baltiska utställningen. Nöjesfältet! Man hängde kring dansbanan, skjutbanan eller de enklare souvenirstånden och hade helt enkelt bara roligt. Huvudrestaurangen och utställningshallarna lämnade man nog åt de med lite högre svansföring.

Jag tycker mig komma väldigt nära dansbanan när jag klickar här på: Malmö-valsen … Får jag lov? ; )

Baltic

 Foto från Baltiska utställningen: A.W. Rahmn