Kategoriarkiv: Vet du var, vad, vem, när eller varför?

Den som väntar på nåt gott

I ett inlägg den 7 januari 2022 funderade jag över var de kaffesugna damerna befann sig och skrev så här:

Nu ska de smaka med kaffe och kaka
… tänkte nog damerna vid detta tillfälle på ett konditori i Malmö på 1970-talet, eller vid närmare eftertanke rent av 60-talet. ”Antoinette” i huset mitt emot som speglade sig i skyltfönstret hjälper mig inte att komma fram till var konditoriet låg, men du som har en aning är välkommen med förslag.
Bakom kameran stod Gunnar Sixtensson och väntade på hustru, svärmor och eftermiddagskaffe.

Förr eller senare kommer det ett svar på mina funderingar och denna gång var inget undantag: Lätt som en plätt! Jag vände bilden i Photoshop och kan då läsa ”Antoinette” som speglar sig i fönstret. Antoinette Modeaffär låg på Nils Forsbergsgatan 3. Innehavare Margit Johansson. Mittemot låg Piazza Konditori på Nils Forsbergsgatan 2, innehavare Holger Osvaldsson.
Tack Christian Kindblad! 

”Det var hamnfest på Limhamn

… en årlig tradition,
hela läget gick i sommaryra.
Och även dom från stan
passa´ på att släppa loss;
dom kom åkande hitut med linje fyra.”

Fiskareföreningen i Limhamn drev mellan åren 1937 och 1992 Limhamns hamnfest. På hamnfestens sista dag, närmare bestämt klockan 15, lär festfinalen, havslaxarnas show ha ägt rum. Showens utgångspunkt var ofta ett aktuellt ämne och gick för övrigt ut på att så många gånger från scenen, en flotte i hamnen, kasta varandra i vattnet på så många sätt man kunde komma på. När alla var ikastade kom akt två: Trampolinkonster …

Havslaxarna bestod av ett antal limhamnsprofiler, ofta hämtade från Limhamns idrottsföreningar. Ovan ett gäng havslaxar från  60-talet? som jag tror att många limhamnare fortfarande har i minne och kanske till och med minns namnen på. I så fall är ni välkomna att berätta. Den ende jag tror mig känna till namnet på är mannen längst ut till höger i bild. Jag tror att det är Arne Hansson, mera känd som ”Ivar Blå”, men rätta mig om jag har fel.

Limhamns Hamnfestival som började arrangeras 2014, och som faktiskt pågår just nu, har sina rötter i Limhamns hamnfest.

Bro bro breja

stockar och stenar 
ingen slipper här fram, här fram
förrän han säger sin kärestas namn
Vad heter han” … eller hon?

Nej, din kärestas namn behöver jag inte veta, men leken Bro bro breja var det första jag kom att tänka på när jag såg bilden. Leken som är mycket gammal  lär vara spridd över hela världen. Vad jag mycket hellre vill veta är vilken skola barnen står framför. Jag funderar över Bunkeflo och Vintrie, men får det inte att stämma. Kanske någon bloggläsare vet och vill berätta?

Systrarna Cementa och Toyota!


Foto Ola Olsson

Den 25 juni 2018 funderade jag så här kring detta par:

”Det här paret/verket som kan ses från Lodgatan, riktning norrut mot Oljehamnen, verkar inte vara efterlysta, men många undrar vem de är och var de kommer ifrån. Armeringsjärnen som sticker ut från sidorna vittnar om att de måste ha hört hemma någonstans i hamnen, men har separerats från sina rötter och hamnat vilse i vattnet. Hon spejar åt öster och han åt väster och jag tycker att de verkar vara i nöd. Risken är stor att de och deras historia bara drunknar … Den som vet något om dem får gärna berätta!”

Tänkte att förr eller senare kommer svaret och det gjorde det! Tack Gunilla Thydell!

”Matti Sumaris Cementa & Toyota – A Fable of Two Sisters är en essäfilm om två platsspecifika skulpturer (systrarna Cementa och Toyota) som befinner sig i Mellersta Hamnen i Malmö, på en bortglömd ödestrand av utfyllnadsmark bland inhägnade industritomter i hamnområdets utkant. Stranden är den sista remsan av offentlig mark utanför Toyotas depå för nya fordon, överblickad av Cementas kolossala cementsilos. På denna konstgjorda plats betraktar systrarna sin miljö, reflekterar över sina livsvillkor  vagt medvetna om både sin egen och omgivningens artificiella natur.”

”Matti Sumari arbetar skulpturalt med förädling av upphittat material som huvudsakligt stoff. Verken raffineras fram ur restprodukter, som dumpats i staden. Råvarorna är det urbana slagget som dyker upp i hans omgivning: plywood, paraboler, slängda replikor av designmöbler. Allt omformas. Formerna i skulpturerna hämtar Sumari bl. a. från mikroskopbilder av nyupptäckta arter av bakterier och svamparter som kan livnära sig genom att bryta ner plast.

Matti är utbildad på Umeå Konsthögskola och Nordiska konstskolan, Karleby, Finland. De senaste åren har han ställt ut på Sjöbo konsthall, KH7artspace, Aarhus och ACUD gallery, Berlin samt deltagit i grupputställningar på Kunsthall Oslo, Künstlerhaus Bregenz, Österrike, Vermilion Sands, Köpenhamn, Fitzrovia gallery, London, och Moderna Museet, Stockholm.”
Uppgifterna ovan hämtade från Konstguiden/Matti Sumari.

Vill du hjälpa till

… att identifiera platser för en repövning någonstans i Sverige på 1950-talet?  Kanske kan du till och med namnge någon eller några personer i bild? Med tanke på att bildserien ingår i Gunnar Sixtenssons bildsamling gissar jag repövningen ägde rum någonstans i Skåne, men helt säker är jag inte. Nej, jag tror inte att gubbarna latade sig vid vägkanten hela dagarna för på 50-talet var det en fortsatt hög beredskap, men jag tycker att bilden har en viss charm. 😉 Bilderna jag talar om hittar du här: Repövning – Den Bilden  och skulle du känna igen något eller någon så tveka inte att höra av dig.

En öppen släkt

Vid Bjärreds saltsjöbad

… på Bjärreds Saltsjöbad i juni 1949. Gustav Ohlssons släktingar från Amerika var på besök i Malmö och flera dagar av släktaktiviteter förevigades av Gunnar Sixtensson, ingift i släkten. När släktalbumet öppnas lär det än i dag med förtjusning berättas om just det här tillfället. Den lilla tösen som står på trappan knallade en halv minut innan bilden togs in från ingenstans, ställde sig bredvid Gustav Ohlsson och tog honom i handen. Lite som om ”så, nu kan du ta bilden” och bilden togs. En leende-fixare av rang!

En frimodig tjej

Det vore fantastiskt om denna frimodiga tös läser och hör av sig!

Nu ska de’ smaka

… med kaffe och kaka tänkte nog damerna vid detta tillfälle på ett konditori i Malmö på 70-talet eller vid närmare eftertanke rent av 60-tal …  ”Antoinette” i huset mitt emot som speglade sig i skyltfönstret hjälper mig inte att komma fram till var konditoriet låg, men du som har en aning är välkommen med förslag.

Bakom kameran stod Gunnar Sixtensson och väntade på hustru, svärmor och eftermiddagskaffe.

Om jag tänker rätt!

Har nu studerat bilden från mitt förra inlägg ”En skånsk höststorm” och känner mig ganska säker på att husarerna står uppställda på kasernområdet. Lägg märke till det lilla huset längst till vänster i bild som jag markerat med en pil. Det vi ser är en del av en kasernbyggnad. Husen i bakgrunden bör, om jag tänker rätt, vara bostadshus på Rönneholmsvägen.

Fick hjälp med mitt tänk av Bo Johnson som skriver så här:

”Ja, jag vet. Upp till vänster syns en bit av Maribogatan. År 1944 byggdes husen längs Krutmeijersgatan som skulle komma att gå över huvudena på Husarerna. Mellan husarerna och Krutmeijersgatan blev en äng och koloniträdgårdar. Min familj bodde i hörnhuset Maribogatan/Krutmeijersgatan från 1944 till 1958. Mitt barndomsparadis. Många minnen.”

Tusen tack, Bo!

En skånsk höststorm

… med vindstyrka på 30 sekundmeter drog i slutet av september 1914 fram över Malmö och den Baltiska utställningen. Stormen förde med sig att det Baltiska tornets takparti stod och svajade några dagar för att slutligen rasa ned. Lyckligtvis skadades inga människor eftersom utställningen omedelbart stängdes av, för att åter öppnas när faran var över.

Med tanke på snön är bilden ovan troligtvis tagen några månader senare, vintern 1914-15. En tuff tid för Malmö och världen. Jag frågar mig nu var husarerna står uppställda och med hjälp av kolonistugorna i bakgrunden ska jag väl så småningom kunna ge ett svar. Under tiden får ni studera tornet som det såg ut under glansdagarna, med takparti och allt …