Om teater i Malmö /3


Malmö Teater och restaurang Stadt Hamburg år 1881. Foto C.W. Roikjer

Endast en gång har en kung besökt Malmö Teater och det var den 7 juli 1848. Teatermuseets Hans Lind fortsätter sitt berättande och den här gången handlar det om kungabesöket, biljettförsäljning och publik. 

Kungen på Malmö Teater 

På våren 1848, då hela Europa upplevde revolutioner, gjorde den tyska befolkningen i de båda danska hertigdömena Schleswig och Holstein uppror. De fick stöd av preussiska trupper och ett danskt-tyskt krig utbröt. Skandinavismen var stark vid den här tiden och den nye danske kungen Fredrik Vl fick starkt stöd och sympatier från svenskt-norskt håll. Svensk-norska trupper skulle gå med i kriget och därför flyttades flera regementen ner till Skåne.


Den svensk/norska kungafamiljen år 1858. Drottning Josephine och kung Oskar l sittande från vänster räknat. Fotograf okänd.

I juni kom hela kungafamiljen med kung Oskar l, kronprins Carl, drottning Josephine, prinsarna Oskar och August samt änkedrottning Desideria till Malmö och bodde här hela sommaren – kungaparet i Berghska huset. Även danska kungligheter med kung Fredrik i spetsen besökte Malmö flera gånger. Malmö blev den här sommaren mittpunkten för ett rikt nöjesliv med kungliga inslag, bland annat en midsommarfest i Stadt Hamburgs trädgård. Den 7 juli besökte så Oskar l Malmö Teater för att följa ett framträdande av artister från Det Kongelige i Köpenhamn med sångerskan Leocadie Bergnéhr i spetsen.

Något svenskt-norskt deltagande i kriget blev det inte. Efter förhandlingar i Malmö slöts vapenstillestånd den 26 augusti. Två dagar senare hade hovet bokat fem loger på teatern för ett nytt framträdande av Det Kongelige – kungen var inte med den gången. I början av september åkte kungafamiljen och diplomaterna hem och Malmö återgick till sitt vanliga liv. 

Biljettförsäljningen

Malmö Teater gästades av resande teatersällskap som i princip själva skötte försäljningen av biljetter till sina föreställningar. Man anlitade dock ofta ett ombud dit publiken fick gå för att köpa biljetter. Till invigningen 1809 skulle biljetter skaffas hos rådman Möller dock utan att det på affischen angavs var man hittade denna. Senare blev det urmakare Dietrich Modeweg på Södergatan 5 som sålde biljetter. Adressen angavs dock inte, men Malmö var vid den här tiden inte större än att alla förmodligen visste var man fick tag både på rådmannen och urmakaren. Ibland köptes biljetterna hos respektive teaterdirektör i dennes logi. Ett specialfall var när föreställningar gavs till förmån för en enskild skådespelare. Då köptes biljetter där denne bodde eftersom ju han eller hon fick behålla pengarna. Var man ute i sista minuten såldes överblivna biljetter vid teaterns ingång strax innan föreställningarna.

Ett särskilt kapitel i biljettförsäljningens historia är åren 1837-1887. Under dessa femtio år fick man gå till Mårtensgatan 12, en nu försvunnen gata mellan S:t Petri och Caroli kyrkor. Där bodde stadstjänare Nils Pettersson och hos honom köptes biljetter inte bara till Malmö Teater utan även till de flesta nöjestillställningar i stan. Han var stadens allt i allo som skötte olika kommunala vaktmästarsysslor, men även ordnade fester – allt ifrån att gå runt med inbjudningskort till att vara traktör och skaffa fram mat och dryck. Teatersällskapen vände sig också till honom för att sköta allt det praktiska för sällskapens uppehåll i Malmö. Efter hans död 1887 övergick man till att sälja biljetter i teaterns biljettkontor och nu kunde biljetter även bokas per telefon på nummer 278.


Föreställning på Malmö Teater måndagen den 13 maj 1861. Ett Vaisenhuusbarn är mera känd under namnet Jane Eyre. 

Abonnemang kunde tecknas redan från 1809. Listor fanns då utlagda där man kunde teckna sig för olika perioder. De förnämsta bland den tilltänkta publiken som landshövdingen, borgmästaren med flera behövde inte leta – till dem bars listorna runt för att de dessutom skulle få förtur till de bästa logerna. Senare under 1800-talet blev det tradition att listorna fanns utlagda i Cronholms bokhandel och i Cronquists tryckeri. 

Teaterns publik

Malmö Teaters publik bestod av intresserade från alla samhällsklasser utom de allra fattigaste som inte hade råd. De olika priserna gjorde dock att publiken delades upp efter samhällsklass även om det inte fanns några formella regler om detta. Vid öppnandet 1809 fanns de främsta platserna i första radens fondloger – där där satt vanligast landshövdingen i mitten omgiven av borgmästaren och slottskommendanten Vid sidorna satt rådmän, inresta slottsherrar från landet, höga militärer, jurister och framträdande affärsmän. Andra radens loger och amfiteatern upptogs av mindre framträdande men ändå i samhället väletablerade åskådare. De mindre bemedlade av publiken hamnade högst upp eller i parterren, det som nu kallas parketten – alltså platserna nere på golvet framför scenen. Längs parterrens kanter fanns det ståplatser. Under andra hälften av 1800-talet ändrades detta så att parketten nu blev det förnämsta medan de fattigare hamnade uppe på raderna.


Salongsplan över Malmö Teater. 

Publiken var livligare och högljuddare då än nu för tiden – busvisslingar, skrik och elaka kommentarer eller uppskattande tillrop var vanligt förekommande. Stadsfiskalen klagade redan 1809 på att vissa delar av publiken ägnade sig åt tobaksrökning och kortspel i logerna, men att det räckte med en ‘Erindran’ eftersom det rördes sig om ‘Stadens bättre Inwånare’. 

Att besöka teatern som publik var i början av 1800-talet inte en odelat trevlig upplevelse. Salongen var mörk och kall och bänkarna saknade ryggstöd och stoppning. Ordentlig belysning kom först med gasljuset 1854 och värme kom 1858. Stoppade stolar med ryggstöd blev det inte förrän 1864.

Under pauserna gick den välbeställda delen av publiken till värdshuset för att äta och dricka medan de som inte hade råd till detta stannade kvar.


Baksida teateraffisch, 2 februari 1876, undertecknad G. A. Örtenblad som troligtvis var krögaren på värdshuset Stadt Hamburg alldeles intill teatern.  

Eftersom pauserna kunde bli oändligt långa – teaterdirektören och skådespelarna höll då ofta hov bakom scenen – blev det ofta oroligt på parterren och senare, efter 1850, uppe på raderna. Det klagades till exempel på att publiken på raderna kastade äppelskruttar på parketten.

Gatubelysning 

När Malmö Teater öppnades 1809 saknade staden gatubelysning. För att göra det lättare för teaterns besökare att ta sig hem under sen kvällstid så bestämde de styrande den 2 december 1809 att de som bodde på Södergatan skulle se till att gatan ‘från Spectaclets början, tills folket, efter slutet däraf, hunnit passera förbi’ blev belyst antingen genom att sätta upp lampor på fasaden eller att sätta tända lampor i fönstren. Den som glömde detta fick böta, så dömdes pikant nog urmakare Dietrich Modeweg, Södergatan 5, som skötte biljettförsäljningen till teatern, till sådana böter i mars 1810.

Tidigare inlägg om Malmö Teater hittar du här: Teatermuseet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.