Röster från förr /8


Fru Hilda Kockum med döttrarna Ida och Hilda i hemmet på Rosengård. Fotograf Otto Ohm

Hilda Kockum jr, (till höger i bild) född 1862 i Husie/Malmö, tar nu vid i berättandet om jul och julförberedelser förr i tiden:

Jul och julförberedelser på Rosengård


Rosengårds herrgård år 1912.

Först skulle gässen slaktas. Det var i slutet av november, början av december. 60 gäss var det högsta. Det behövdes till dynor. Släkten skulle ha. Vi sålde. Vi saltade och rökade. Vi hade gässen på Lindholmen. De skulle gödas med havre, korn och vatten. Av havre blir de feta, av korn köttiga. ’Havrevann, havrevann’, tyckte vi att gässen sade, då de snattrade. Söndagen innan de slaktades, skulle de bada i bäcken och svältas. De slaktades på måndag. En stack gässen precis över huvudet, mycket nätt, så att blodet kom ut. En skulle röra blodet. Det användes till blodkorv och svartsoppa. Sedan plockades de. Karlarna hjälpte till att plocka. Man satt runt ett stort kar. Dunet lades för sig. Sedan fick gässen hänga till dagen efter. Då piggades och sveddes de. Pigga dem skulle huset döttrar göra.Vi hade små knivar, som sprätteknivar. Vi köpte dem av en dalkulla en gång. En gång var vi uppe kl. 4 på morgonen för att pigga gäss. För att kunna gå på bal hos landshövdingen på kvällen. När de sveddes var så vackert. Vi hade bränneri på gården. Gässen sveddes inte i ren sprit. När vi slaktat var det gåsakalaser. Det var många i sta’n som inte själva hade gås utan fick. 

Vanligen slaktades två svin och en ko. Vi var rätt små när vi satt och tarmade fläsk. Min mamma var den första här, som hade köttkvarn. Förut stod drängarna med rivjärn och stötte köttet till korv. Jag minns det ej själv.

Lutfisk blötades 3 – 4 dagar i vatten, så i lut och i vatten igen. 

Baket var klenor, kokade i gåsflott, pepparkakor, grisar och stjärnor och några småkringlor. Vi hade kryddbröd, vörtbröd, vetebröd och randbröd. Randbröd var de olika sorternas bröd tillsammans, rågbröd i botten. Det blev randigt när man skar det. 

Det var tvätt och städning. Det skulle eldas i alla kakelugnar. Alla lampor skulle ställas i ordning. Det var en slags rovolja som pumpades upp. Det var förfärligt mycket arbete. Vi hade förfärligt mycket liggäster. 

Lille julafton (dagen före julafton) var det bara stök. Då brukade mor baka stora hjortar av pepparkaka. Hornen var förgyllda med bladguld, lite på nosen och litet på marken också. Det skulle väl ha varit bockar. När vi var konfirmerade, fick vi ingen hjort längre. Det var ju liksom begynnelsen till julen. Klockan 5 kom de första gästerna. Då skulle granen kläs. Vi hade en stor gran med gotter i, små röda äpplen, choklad, karameller, nötter. Det tog en förfärlig tid att klä granen. Det skulle sättas trådar i allting. 

Då husarerna blåste in julen satt de på rådhusbalkongen. Förr fanns inte balkongen. Människor promenerade nedanför mitt på dagen. En gång satt de vid statyn. Det väckte en sådan opposition, att nästa gång var det på balkongen igen. 

Vi läste aldrig evangelium på julafton. Det gjorde de flesta. 

Smörgåsbordet till middagen var inte så stort. Vi hade lutfisk och gröt. Vi hade mandel i gröten, flera mandlar. Man rimmade till gröten ’Denna mandel är köpt i en handel’ och så’nt strunt. ’Denna gröt är kokt i hö, nu dricker jag med denna mö’. Det var modernt ett tag där de kokte gröten att ställa den i en låda, så kokade den efter. Efter gröten var det gåsstek. (Man hade lutfisk till Mårten och all högtidsaftnar.) ? Sedan var det klenor, sylt och kaffe i salongen. 

När vi slutat middagen bars det ner en särskild korg med julklappar till tjänstefolket. Vi hade aldrig tjänstefolk med inne. Det hade en del. Men man har hört att de sedan sagt, att det var skönt, när de fick slippa de grevliga händelserna. I st’an fick också tjänstefolket julklappar. Alla statbarnen fick julklappar, choklad och kakor. Julklapparna kastades in. Vi hade rim på dem. Sedan hade vi gotter, te och sådant. 


De anställda på Rosengård med familjer år 1893.

Till frukosten på juldagen hade vi mycket mat, korv och allt det där. 

Otta var det inte här. Vi gick i högmässan som vanligt. 

Vi hade alltid lite extrafrämmande på juldagen. Till middagen hade vi massor av mat. Pappa gjorde bål, det var mest champagne och sodavatten. Vi barn bjöd omkring. Så drack de tvåmänning, en herre med en dam. 

’Julafton och julada’
har vi så gott som vi vill ha
men annandag jul
gömmer mor sitt sul
och säger, påga. 
gå ut och måga,
stå inte här och kåga.’ 

Så sade de på landet. 

Vi lekte nötter i hänne och frågade, hur många? Vi spelade filipin. Av lekar annars var det blindbock och mest blindbock. Det var mest på juldagen.

Fortsättning följer och då om nyår- och trettonhelg.

Tidigare röster hittar du här: Röster från förr.

Röster från förr är hämtade från ett etnologiskt forskningsarbete utfört på 1940-talet. Som en del av arbetet gav man sig helt enkelt ut och intervjuade Malmöbor som var födda på 1860-1880-talen. Detta arbete kom Sven Rosborn i kontakt med då han på 70-talet läste folklivsforskning i Lund. Naturligtvis såg han den som oerhört intressant och lade sedan ut det elektroniskt så att alla skulle kunna ha glädje av det och utöka sin kunskap.

2 tankar kring ”Röster från förr /8

  1. Rickard

    Till denna bloggs många förtjänster hör absolut serien ”Röster från förr”. Det är kanske inte alla som har fångat upp Rosborns vidarebefordran av 1940-talets etnologiska forskningsarbete, men denna blogg råder bot på det!

    Svara
    1. Karin Lövgren Nilsson Inläggsförfattare

      Tackar! Jag är så glad över att jag hittade det och kan vidarebefordra vad då levande människor kunde berätta om svunnen tid.

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.