Så bodde jag! forts …

Så bodde jag

I mitt förra inlägg  “Så bodde jag”, stannade jag i köket, vid radion, men nu minns jag vidare:

På byrån stod radion. Vi lyssnade på många olika program. Nyheterna var viktiga, i synnerhet under krigsåren. Sportreferat inte att förglömma. Barnens brevlåda var populärt och även det lilla utbud av musik som spelades. Barnens brevlåda missade jag aldrig. Det var Sven Jerring “farbror Sven” som var programledare. Man kunde skriva brev dit som, om man hade tur, blev upplästa. Det var också barn som medverkande i studion och sjöng eller gav prov på andra talanger. En gång skrev jag också brev till farbror Sven. Jag hade tur! Mitt brev blev uppläst! Senare kom Lennart Hyland som nästan hela Sverige lyssnade på. Det var ett stort lördagsnöje.

Rummets möbler var många. Idag förstår jag inte hur de fick plats. Ett matrumsbord med fyra stolar, ett linneskåp, en chiffonjé, en bäddsoffa, två fåtöljer samt ett mindre bord fullbordade möblemanget.

I bäddsoffan sov lillasyster Laila och jag och i kökssoffan mor och far. Många år senare gjorde far om klädkammaren till ett litet krypin till Laila och jag fick husera själv i rummet. När Laila flyttat in i sitt krypin snickrade far ihop en bokhylla till mig som hängdes upp på rummet. Jag blev så glad för denna och satte upp mina böcker och de få prydnadssaker jag hade. Jag flyttade om på bokhyllan om och om igen och kände mig stolt att få ha en egen bokhylla.
Innan man kom in i köket fanns en mindre farstu, som vi delade med farmor och farfar. När vi gick hemifrån hängde vi nyckeln på en spik bakom ytterdörren. Det var mycket ovanligt med inbrott.

Vi bodde trångt men det var vanligt bland enkelt folk att bo på detta sätt. Som barn tyckte man inte att det var konstigt, men mor tyckte att det var svårarbetat och bökigt. Tänk när vi hade gäster! Det kunde vara 15 – 20 personer när det var kalas och vid större fester ännu fler. Men hemmet var trivsamt och alla kände sig välkomna. Gästfrihet gällde! Alla som kom blev bjudna på, om inget annat, kaffe med Limhamnsbakelser. Dessa “bakelser” bestod av skorpor med smör, men det fanns nästan alltid hembakta kakor.

Inga Larsson
Inläggsförfattare

En reaktion på “Så bodde jag! forts …

  1. Rickard

    Mycket intressant beskrivning av ungdomsminnen! Spänstigt och medryckande – man känner sig vara närvarande utan att fysiskt vara det.

    Rickard Bengtsson

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.