månadsarkiv: april 2014

Kort som berättar – om Baltiskan!

vykort-bj-2486S.indd

vykort-bj-2486S.indd

I denna kortserie har jag delvis valt bilder som sammanbinder Malmö med utställningen. Platser vi känner igen och som vittnar om vad som pågick i staden sommaren 1914.  Vi kan med hjälp av korten kika på Gleerups skyltning under utställningstiden, ta Linje X1 från Centralen,  förstå var  uppfartsrampen till huvudentrén låg eller se  Stora tornets läge i förhållande till Vattentornet och koloniträdgårdarna. I serien ingår även en fantastisk “blomma”, ett verk av siluettklipparen Oswald – ett “Minne från Baltiska Utställningen 1914.”

1347S-R

Vykortsserien som består av 11 olika motiv finns nu hos  Hamrelius Bokhandel i Caroli och hos Junior Bok och Film på Kronprinstorget.

För den som vill veta mer om utställningsmiljön visar Malmö stad ett tiotal bilder i storformat, direkt på plats i Pildammsparken! Bilderna är tagna av den kunglige hovfotografen Albert Wilhelm Rahmn (1871 -1947) som var Baltiska utställningens officiella fotograf. Utställningen visas från den 15 maj-14 september. Historiska föredrag och vandringar på utställningsområdet hittar du här –  Malmotown.

På väg till Baltiskan

vykort-bj-2571S.indd 

Sommaren 1914 genomfördes i Malmö den stora Baltiska utställningen, en av de största satsningarna i stadens historia någonsin, och en av de största utställningarna i Norden genom tiderna. Anordnandet av utställningen ställde stora krav på Malmös kollektivtrafik i allmänhet, men på spårvägsnätet i synnerhet. Arrangörerna beräknade att spårvägstrafiken skulle öka långt över det normala under den fyra månader långa utställningstiden (15 maj – 4 oktober). En av många topografiska förändringar som genomfördes i staden inför invigningen av utställningen var uppförandet av Fersens bro och anläggandet av Fersens väg (tidigare Villagatan) som en paradgata till utställningsentrén. Därigenom fick utsocknes besökare en lättare och vackrare väg till utställningen från Centralstationen och hamnen via Norra Vallgatan och Slottsgatan, som genom bron förbands med Fersens väg. Sträckningen för spårvägslinje 3 (”ringlinjen”) utvidgades så att spårvagnarna trafikerade denna nya led i stället för att ta den tidigare omvägen över Gustav Adolfs torg och Södra Förstadsgatan för att komma till knutpunkten Triangeln. Dit kom man nu i stället vidare från Fersens väg genom att den nya spårsträckningen svängde österut på Rönneholmsvägen.

Denna utvidgning av linje 3:s spår trafikerades också av de nya, tillfälliga extralinjerna X1 och X2, som gick i trafik endast under utställningstiden. Linje 3 kom då att betecknas som ”hjälplinje”. De tillfälliga linjerna kallades ”utställningslinjer”. Vid korsningen Fersens väg-Rönneholmsvägen anlades stickspår söderut till utställningsentrén, som bara dessa två linjer fick trafikera. Linje X1 utgick på 3:ans linjeavsnitt från Centralstationen till utställningen, medan linje X2 utgick på 3:ans linjeavsnitt från Lundavägen över Triangeln och Rönneholmsvägen till utställningen. Stickspåret togs bort omedelbart efter utställningens slut.

Spårvagnarna på extralinjerna brukar avbildas när de är i närheten av utställningen eller när de anländer till huvudentrén på rampen dit. Därför är detta foto ovanligt. Det återger spårvagnsekipaget på linje X1 när det står på ändhållplatsen vid Centralstationen och är taget av en okänd fotograf denna ovanligt varma sommar 1914. Motorvagnen är av typ A nr 9 med plats för 38 passagerare varav 22 sittande. Den byggdes 1906. Destinationsskylten är märkt ”Baltiska utställningen”. Släpvagnen är av typ T-2 och är nybyggd. Den hade plats för 50 passagerare varav 24 sittande. Att åka med extralinjerna (officiell benämning var ”utställningslinjerna”) kostade 10 öre för vuxna och 5 öre för barn. Redan den första utställningsdagen hade man 47 681 passagerare på de två extralinjerna. Malmö Stads Spårvägar gjorde under utställningsperioden en nettovinst på 340 133 kronor och 70 öre.

Fotot är sannolikt inte taget på invigningsdagen, ty då skulle betydligt större folksamlingar ha omringat ekipaget, men trycket från ivriga passagerare är av bilden att döma uppenbart. De tränger på för att komma ombord trots att vagnarna synbarligen redan är överfulla – folk står upp i dem. Sittplatserna är upptagna, vilket inte hindrar de åksugna. Damerna är klädda i luftig blus och långkjol av tjockt tyg. Denna gamla traditionella vardagsklädsel för kvinnor lär ha gått raskt ur modet just vid denna tid – mitten av 1910-talet – för att snart ersättas av ledigare, mindre tygkrävande utstyrsel. Herrarna är iförda halmhattar som svalkar i sommarhettan. Plommonstop kan dock skymtas i mängden. Ingen är barhuvad.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Min film och andras …

Film

Det är väl inte rätta årstiden för biobesök, men jag läser om Retrofilm, “filmklubben som låter nostalgin flöda på Victoriateatern”. Idag den 27 april kan vi se “Föraktet” med Michael Piccoli, Birgitte Bardot och Jack Palance. Nej, jag tänker nog inte gå på bio, men det här får mig fundera över tiden då en film i taget, per biograf gällde. Minns ni att det alltid fanns minst 10 bildklipp ur filmen utanför biografen? Var man i god tid hann man studera bildklippen noga. Jag hade oftast handlingen rätt klar för mig innan jag satte mig, men irriterades ibland över hur hon skulle kunna välja honom, han var ju inte ens snygg eller att mördaren var säkert han … Det hände någon gång då och då att utsläppet skedde vid insläppet och jag mötte igen de bilder som jag noggrant studerat två timmar tidigare. Min bild av filmen – och filmen, det blev rörigt där ett tag! Var vill jag egentligen komma? Jo, hur ofta ser jag inte på min okända omgivning med egna ihopsatta bildklipp – en osedd film?

Inläggets bild är tagen av en okänd fotograf före min biodebut. ; )

Tankar på Hollandia

Hollandia 1

En fredagstankning på Hollandia är aldrig fel. Kaffe och croissant, och som från ingenstans dyker där och då upp, som de alltid gör på Hollandia. Jag blir 13 igen och konfirmationen är nära förestående. Limhamns butiker känns trånga och hooopplöst omoderna och man mååååste bara åka till stan … Godkändes! ; )  4:an en fredageftermiddag och först Rosanders skor (alla gick ju i dem) eller Oscaria. Skorna var det viktigaste. Kanske inte skorna precis, men klacken! Kompromissade och det blev en “taxklack”. Kunde ju ha varit lite högre …  ; ) Sedan klänningen som inköptes på AB Hansons på Södra Förstadsgatan. Den var enkel och snygg, det enkla och stilfulla var väldigt viktigt i min familj, i synnerhet i de här sammanhangen. Mmm … Beige trenchcoat blev det också, en sådan kunde vara användbar senare också fick jag veta. Efter den där pärsen visste man att det skulle bli Hollandia med bakelse. Inga tankar på vad som var nyttigt eller onyttigt. Casablanca eller Prinsess? Casablanca tack! Mor godkände allt, för skulle sanningen fram tyckte hon nog också att det var mycket roligare i “stan” … Jodå, konfirmationen blev som den skulle, ett minne för livet och klänningen också. Fler hade varit på AB Hansons, men något skilde min från deras klänningar – på min satt blixtlåset på höger sida. ; )

Då och Nu – Ahlgrens hörna

2378S 300 ppi Då 2
 I nästan 40 år, 1923-1962, kunde Limhamns damer ekipera sig i Ester Ahlgrens Manufaktur  & Damkonfektion vid hörnet av Linnégatan och Kalkbrottsgatan. Ester sydde kläderna och Gerda var butiks- och ekonomiansvarig. Systrarna hade flera biträden till hjälp i sin affär och som mest hade butiken även elva sömmerskor. Kollektionen utgjordes av utmärkt damskrädderi och en  sammetsklänning från systrarna Ahlgren kunde skådas på invigningen av Malmö Stadsteater den 23 september 1944. Klänningen? Förmodligen som en midsommarnattsdröm …

Ahlgrens hörna nu 2 

 

Mina Damer och Herrar …

ik2576F-R

… Cirkus Mijares-Schreiber!

Det här är tidigt  50-tal och  Malmö fick besök av en “Amerikansk Jätte-cirkus”. Husen i bakgrunden får mig att  tro föreställningarna hölls någonstans i närheten av Slottsparken, eller kanske Öresundsparken …? Cirkus Mijares-Schreiber hade jag aldrig hört talas om, men jag hittade lite uppgifter om den och kan dessutom berätta att besöket i Malmö var alldeles i slutet av denna cirkus historia. På just den här  föreställningen fanns Gunnar Sixtensson med familj,  och som alltid fanns kameran med –  i högsta hugg … Det tackar vi för!

Cirkus Mijares-Schreiber
År 1878 kunde man på Rullans cirkus i Sundsvall se den skicklige konstryttaren Baptiste Schreiber som var av österrikisk artistsläkt. Det var ryttarkonster på högsta nivå. Baptiste träffade skådespelerskan Bertha Lindberg från Stockholm och tyckte uppstod. Bertha lämnade sin familj för cirkusliv med Baptiste och de två startade år 1880 en egen cirkus. De fick tre barn innan Baptiste plötsligt avled i lunginflammation, endast 33 år gammal. Bertha och barnen fortsatte med cirkuslivet och Bertha startade en ny cirkus 1897. Hon  träffade en ny man och fick ytterligare två barn.  Baptista, dottern i äktenskapet med Baptiste, som var en skicklig lindanserska lämnade år 1909 moderns företag för en egen karriär. I London träffade Baptista lindansarparet Chuy och Manuel Mijares och tillsammans med dem startade hon 1927  Cirkus Mijares-Schreiber.  Denna cirkus blev ett mycket framgångsrikt företag som kom att roa den svenska publiken under lång tid framåt. Under andra världskriget var de ett av Sveriges främsta cirkusföretag och engagerade en rad framstående artister.