månadsarkiv: augusti 2017

FIRA LIVET! L’ CHAIM!

Premiär för Spelman på Taket på Malmö Opera den 2 september!  

Det här är en hjärtevärmande historia om livet, traditioner, kärlek och skratt!
Malmöpubliken minns Spelman på taket som om det var igår, men det har nu gått 20 år sedan sist vi satte upp denna stora klassiska musikal fylld av värme och kärlek. Många känner till ”Om jag hade pengar” (If I were a rich man) som blev en dunderhit med Cornelis Vreeswijk och senare Jan Malmsjö, som båda spelade huvudrollen Tevje här på operan. Denna gång ser vi Philip Zandén i huvudrollen tillsammans med Katarina Ewerlöf (Tomten är far till alla barnen) och våra återkommande makalösa musikalartister Oscar Pierrou Lindén (Lola i Kinky Boots) och Åsa Fång (Billy Elliot).

För mer info och biljetter: Malmö Opera

Malmö Nya Teater och Hyllie 19

… hade något gemensamt!

Efter att ha läst om familjen Hackaert fick jag mersmak för bland annat Malmö Nya Teater och hittade en artikel i Malmö Fornminnesförenings årsskrift från 1965 om teatern. Läste i den att en del av teaterns logedörrar hamnade på Hyllie 19 och vips blev jag liten och var med far och handlade potatis (eller vad det nu var) av farbror Lindgren på Hyllie 19. Tänk att det satt dörrar därinne som kom från teatern! För mig var Gustav Adolfs torg på den tiden väldigt långt borta och man fick åka spårvagn i evighet för att komma dit. Visste inte heller då att det funnits en teater på torget, men ändå, för tänk om jag vetat … ; ) På nåt lustigt och krokigt sätt länkas allting samman.


Foto: Gunnar Sixtensson 

Malmö Kulturhistoriska förenings (tidigare Malmö Fornminnesförening) äldre årsskrifter finns nu digitaliserade som pdf-filer och du hittar dem här: Malmö Kulturhistoriska förening.

Familjen Hackaert

… (och jag) bevistar invigningen av Nya Teatern.

I teaterns vestibul rådde en oerhörd trängsel. Upprymda och förväntansfulla hälsade vänner och bekanta på varandra. Anordningarna väckte beundran. Utrop av förtjusning hördes från damernas sida över de nätta konfektyrbodarna i entrén, och de röda sammetsgardinerna framför ingångarna. Herrarna jämförde mysande av belåtenhet byggets komfort med det gamla bristfälliga Bauertska komedihuset på Grynbodgatan och den dragiga Rörsjöladan vid traktörstället Mon Bijou utanför staden. 

Hackaerts sökte skyndsamt upp sin loge. Denna låg i ytterkanten av den övre radens fond.
Andaktsfullt sågo de sig omkring.
Salongen upplystes av hundratals lågor från väggarnas lampetter och takets gnistrande kristallkronor. Förgyllda ornament i form av girlander glänste mot radernas vitlackerade trä. Den armt röda färgen på ridåns målade draperier och logebarriärernas mjuka sammet förlänade det ovalt formade rummet en inbjudande, ombonad prägel.

Med Hackaerts – Historien om ett köpmanshus skriven av Senta Centervall och utgiven 1946 av Gleerups förlag i Lund har det blivit sena kvällar. Nattens halva natt gick åt till invigningen av Malmös Nya Teater på Gustav Adolfs torg och så kunde jag inte missa turen till Helsingborg för att möta fursten av Pontecorvo, marskalk Jean Baptiste Bernadotte, vid ankomsten till Sverige. 

Boken med sina historiska såväl som uppdiktade Malmöborgares sorger och glädjeämnen mot en bakgrund av stora politiska och ekonomiska omvälvningar i Sverige och Europa skapar liv åt torra fakta om Malmö och Sverige i början av 1800-talet  Det här är en bok för den som liksom jag lite ängsligt stannar upp nånstans i mitten av 1800-talet och tycker att längre bakåt i tiden är svårt att greppa. Stora såväl som små händelser sammanvävda med i för vår tid igenkänningsbara platser gör boken till en förmedlande länk mellan tidigt och sent 1800-tal. Jag går bakåt – men framåt! ; ) Boken dyker då och då upp på bokbörsen, så håll utkik!

Bilden ovan, föreställande Malmö Nya Teater (eller Bekå/H&M-huset om ni så vill), är tagen cirka 1860 av Carl de Shàrengrad. 

“Since 1857”

Besökte nyligen en vintagebutik och kunde självklart inte låta bli att föreviga kappan som hängde där och flirtade med ett stycke Malmöhistoria på etikett. Gick hem och letade i Malmöföretagen – förr och nu av Rikard Smitt och hittade i mycket stora drag följande om Fougstedt & Co Kappfabrik:

Det var i april 1857 som Carl August Fougstedt slog upp dörrarna till sin nyöppnade butik på Stortorget i Malmö. Han sålde klädestyger till traktens skräddare och andra sykunniga Malmöbor. Verksamheten utvidgades och kom med tiden även att omfatta betydande engrosförsäljning av klädesvaror, fodersaker och andra skrädderiartiklar. Kring förra sekelskiftet startade företaget också tillverkning av pälsvaror i egna lokaler vid Tegelgårdsgatan och blev i början av 1900-talet ett av de ledande konfektionsföretagen i Malmö. 

Kort efter första världskriget drabbades Fougstedts av den då rådande konfektionskrisen och försattes 1926 i konkurs. Företaget reorganiserades och fortsatte verksamheten under namnet Fougstedts Klädes & Konfektions AB. Det blev tävling med Moresco om att inta förstaplatsen bland stadens konfektionsföretag, och bakom fasaden mot Stortorget växte en modern konfektionsfabrik upp. Till slut blev ändå lokalerna för trånga och företaget flyttade därför verksamheten till en ny fabrik i Höör. När företaget nådde sin höjdpunkt fanns över 500 personer anställda i bolagets olika verksamheter, men precis som för andra i textilbranschen drabbades företaget på 50-talet av den begynnande tekokrisen och importen av billiga kappor slog hårt mot företagets lönsamhet. Med hjälp av neddragningar av verksamheten och personalinskränkningar överlevde företaget fram till 1968 då nedläggningen blev ett faktum.

Tillbaka till kappan! Jag funderar över när den kan ha tillverkats. Det kan väl knappast vara 30-tal? Nej, jag säger sent 50-tal eller kanske till och med tidigt 60-tal så får etiketten i ryggen säga vad den vill … Höör till trots, tror jag att Malmö Sweden följde företaget till the bitter end.


Fougstedt & Co Kappfabrik på Stortorget cirka 1900. Fotograf troligtvis C W Roikjer.

Anna Grönvall igen!

På en stadvandring med Historiskan i verksamma Malmökvinnors spår och med hjälp av Malmö Stadsarkiv vet jag nu en hel del om Anna Grönvall och hennes liv, leverne och kappfabrik. Mitt första inlägg/fundering kring Anna Grönvall började när jag hittade en bild av en Grönvallsk kreation i Malmö Museers bildarkiv. 

Anna Christina Grönvall föddes 1839 i Malmö Garnisonsförsamling. Annas far, Anders Mårtensson Grönvall, var husar vid Kronprinsens regemente mellan åren 1829 och 1837 och därefter gatuväktare och profoss i Malmö. Annas mor hette Kerstina Nilsdotter och förutom Anna hade paret ytterligare fyra barn, två döttrar och två söner. 

Anna började då hon var 16 år (1847) att arbeta som piga hos garvare Lembke och därefter var hon piga i olika familjer fram till 1861 då hon återvände hem. År 1864 benämns hon som sömmerska och i maj 1868 fick hon Magistratens tillstånd att idka nipperhandel. 

År 1875 träffade Anna sadelmakargesällen Nils Edvard Olsson som hon fyra år senare (1879) gifte sig med. Anna var då 40 år gammal. Samma år fick Anna Grönvall magistratens tillstånd att bedriva kappfabrik. Hon skrev i sin ansökan: att jag här i staden ämnar till avsalu tillverka fruntimmerskappor och därvid begagna kvinnliga biträden — får jag härmed vördsamt anmäla. 

Kappfabrikens första år verkar att ha varit förlagd till hemmet, men 1883 hittas kappfabriken på adress Kyrkogatan 34. År 1886 flyttade verksamheten till Stortorget 47 (bild). I början av 1890 hittas fabriken på Södergatan 20 och den 1 april 1895 får den sin slutliga adress på Adelgatan 57 ( i dag nummer 7), där vi nu har hotell Residens. Att benämningen fabrik inte riktigt stämmer med våra nutida associationer kan förstås av mantalslängderna år 1898 som visar att endast tre kvinnor var anställda som biträden. På Adelgatan blev fabriken kvar till 1904, ett år innan Annas död i bröstcancer den 27 januari 1905.

Annas tidiga år var kantade med tragedier. Fadern dömdes, efter ett slagsmål med en sjöman som slutade så illa att denne dog, till döden genom halshuggning men fick straffet  omvandlat till livstids fängelse. Längre fram i tiden blev han dock benådad och frisläppt när han fått ett fast arbete. Några år senare kom fadern efter en utekväll inte tillbaka till hemmet och några dagar senare hittades han drunknad i kanalen. Året efter detta begick modern självmord genom hängning som enligt obduktion visade sig bero på sjukliga förändringar i hjärnan. Detta var vad Anna Grönvall hade i sitt “bagage” när hon år 1879 startade Anna Grönvalls kappfabrik som hon drev fram till 1904. Annas historia är bara en av många verksamma Malmökvinnors som legat gömd och glömd i våra arkiv. 

Kappa av svart sammet med broderier av svart silkessoutuche och applikation av svart taft. Foder av rödviolett mönstrat siden. Märkt: Nanna Grönvalls Kappfabrik Malmö.
Foto: Malmö Museers bildarkiv

Ännu är det sommar

… men jag har redan reserverat ett exemplar av årets julklapp – Möllevångsalmanackan för 2018! Den är absolut något för dig som är Malmöintresserad i allmänhet och Möllevångsintresserad i synnerhet. Almanackan omfattar 2018 jan-dec samt översiktsbild för varje månad 2019. Varje månad får du en historisk Möllevångsbild med tillhörande bildtext att njuta av. Almanackan har måtten 210 x 297 mm, omfattar 15 blad med bilder på samtliga, har wire-o-bindning inklusive hängare med tumgrepp. Almanackan som kostar 159 kronor beställer du här: Kira förlag.

På dörrmattan

Nu är det Malmöfestival igen och det får mig att tänka på de första årens festivaler. I tanken känns det inte särskilt längesedan, men det är det ju. Över trettio år sedan! Det har förändrats en hel del och jag tycker det känns mycket större nu. Minns en av de tidigaste festivalerna då vi ganska sent på kvällen bestämde oss för att kolla läget på Stortorget. Grus i dojjan hade spelat färdigt och kräftborden hade övergetts. På den tiden såldes det kräftor på festivalen (det gör det kanske fortfarande), men de var självklart slut vid den tiden. Däremot fanns det små “sillbord” i kartong kvar. Tre sorters sill, en sillpotatis, rågbröd och förmodligen något grönt därtill. Vill minnas att det också såldes en speciell festivalöl till detta. Vi Malmöbor hade ju inte direkt hunnit få festivalvana och fanns det inte en stol eller bänk kunde man ju inte sitta. Då föll blickarna på landshövdingens trappa och dörrmatta. Det var ju ändå inte så pjåkigt och så fick det bli. Den sillen var nog den godaste jag ätit, men kanske bidrog platsen och den vackra sensommarkvällen till att sill, som jag vanligtvis inte var särskilt förtjust i, smakade himmelskt gott. Landshövdingen, om det nu var Hörjel eller Göransson, lät oss hållas eller så var han kanske inte hemma. De där små sillborden kunde gärna komma tillbaka, men trappan är nog inte att tänka på i våra dagars festivalsammanhang. Det finns väl andra trappor med dörrmattor …

Bilden ovan är tagen långt före första festivalen och jag noterar nu att trappan ser helt annorlunda ut. När trappan fick ett lyft går ju att ta reda på, men just nu ska bilden bara belysa den där fina festivalkvällen på residenstrappans dörrmatta.

Foto: Gunnar Sixtensson