månadsarkiv: december 2017

Sist ut

… för hundra år sedan, den 31 december 1917, på Barnbördsavdelningen Malmö allmänna sjukhus kom Margit Linnéa Frideborg, en tös som förblev Malmö trogen hela sitt liv. Hon blev 95 år och jag tänker på allt hon hade kunnat berätta om livet då, om sånt som inte i står i historieböckerna.

Jag funderade över var på sjukhusområdet denna första barnbördsavdelning låg och gick till Otte Grönés Malmö allmänna sjukhus hundra år. Jag fick då veta att verksamheten var inrymd i en egen paviljong i närheten av administrationsbyggnaden och att den gynekologiska verksamheten där var ringa. I vilket fall som helst så föddes det året, 1917, 1257 barn och Margit Linnéa Frideborg var det tolvhundrafemtiosjunde. 

Bilden som visar avdelningens barnbad kommer från Medicinhistoriska Sällskapet i Lund. Jag hoppas att framöver kunna hitta en exteriörbild. År 1924 stod ett nytt barnbördshus klart och det finns det bild på, men nu är det 1917 som gäller.

Temat

… för Malmö stads nyårsfirande i Magistratsparken och nedräkningen vid Malmö Opera är Hopp om framtiden. Att hoppas räcker inte så jag förväntar mig att temat blir kryddat med beslutsamhet, både för nyårsnatten och framtiden. 

Malmö stads nyårsfirande brukar vara fantastiskt trevligt och stämningsfullt och det vill jag att det ska förbli. Programmet hittar du här: Nyår Malmö stad.

Elina Carolina /4

Det var som jag trodde! Elina Carolinas tilltalsnamn visade sig att vara Elina så nu har hon både för- och efternamn. Det senare visserligen lånat, men ändå ett steg framåt i hennes identitet.

I förra avsnittet Elina Carolina /3 hade Elina kommit till fjärde familjen där det nu visar sig att hon fick stanna till vuxen ålder. Hur hon hade det är svårt att avgöra, men jag tror att familjen Cederlund blev en fast bas för henne tills hon formats till vuxen och förhoppningsvis fanns de till för henne även senare. Familjen hade egna barn och förutom Elina ytterligare två fosterbarn.

När Elina fyllt arton år fick hon plats som piga hos en lantbrukare i Södra Sallerup där hon stannade cirka ett år. Jag kan tycka att arton år är ganska sent för en första anställning och misstänker att hon efter avslutad skolgång fick gå i lära/arbeta hos Cederlunds som hade lantbruk. Det är knappast tänkbart att någon vid den tiden gick omkring på en lantgård och slog dank och i synnerhet inte en Elina Carolina med okänt ursprung.

Vistelsen i Sallerup blev inte lång och nästa anställning för Elina blev som jungfru hos familjen Comét på gamla Väster i Malmö och vi är nu framme vid år 1902. Jag funderar självklart över vilken person Elina egentligen blev efter den tuffa starten i livet, men jag kan tänka mig att hon blev följsam och lydig för hur skulle hon annars överlevt? Församlingsböckerna säger inte mer om detta nu än tidigare, men hade hon inte skött sig hade det definitivt noterats. Jag tror faktiskt att Elina blev en mycket skötsam och noggrann person, en som fick anstränga sig lite mer än många andra för att visa att hon dög och därmed kunde vara säker på att ha ett berättigande i livet. Ingenting kan ju ha varit självklart för henne.

År 1903 var Elina tillbaka hos Cederlunds i Svedala ett tag tills hon fick en ny anställning som tjänarinna i en lantbrukarfamilj i Oxie. Där stannade hon till 1906 då hon enligt flyttningsboken i november samma år flyttade till Sofielund i Västra Skrävlinge. I inflyttningsboken för Skrävlinge står på raden ovanför Elina att en Magnus Mårtensson från Limhamn flyttade till samma sida som Elina i församlingsboken. Det lyste för dem! Elina hade gjort ett eget val och skrev i december 1906 Elina Carolina Mårtensson. 

Fortsättning följer …

Jultomten

… ser enligt fotograf Otto Ohm ut så här. Det gjorde han åtminstone julafton 1935 när han var på väg hem efter avslutat arbete. Som bekant råder det en viss oenighet om var tomten egentligen kommer ifrån, men att det är Malmö är väl nu ställt utom allt tvivel. Det ser man ju på stilen och på cykelen

God fortsättning på Julen!

Så var det då!

Den här bilden får mig att gå igång med fler julminnen. Jag vet inte ens om den är tagen kring jultid, men för mig framkallar den dåtida jular. Det där med puts och städ var i regel avklarat de första veckorna i december och sedan bakades det och fixades och donades med julmaten. Sill, sylta, köttbullar, skinka och jag vet inte vad. Det var inget som direkt intresserade mig, men jag minns den fina stämningen runt detta. På lilla julaftonskväll lyssnade mor alltid till Endast mamma är vaken, ett radioprogram med Maud Reuterswärd som under många års tid sändes just dan före dan. Vi var alla utkommenderade i köket den kvällen eftersom risgrynsgröten behövde ständig omrörning. Far började, sedan var det brors tur och sist min, men jag lyckades oftast få förkortad rörtid för jag fick så förfärligt ont i armen ; ) och så tog far över mitt pass också. Det där med att just far blandade sig med grytorna var ju inte vanligt, men han mös och tjatade rätt snabbt om att en skinkmacka eller en bit leverkorv inte vore fel … Ja, så var det då! Självklart hade julen också helt andra ingredienser och kanske någon annan bild lockar mig att berätta om dem.

Bilden ovan är från femtiotalet och fru Sixtensson står framför maken Gunnar och hans kamera. : )

Elina Carolina /3

Förra inlägget om Elina slutade vid lille julafton 1885 och hon skulle då flytta vidare från barnmorskan Eugenia enl. avis. till Svedala. Med sig hade hon Clara som enligt flyttningsboken också kom från Eugenia, men hon finns trots det inte upptagen på samma adress som Elina. Det handlar förmodligen om en direktleverans från en förlossning där Eugenia medverkat, därför bokfördes hon aldrig. Precis som Elina var Clara också barn till en okänd moder och fader. Elina var nu två och ett halvt år och skulle för tredje gången flyttas till nya vårdnadshavare. Jag funderar över hur hon kom dit och jag tror nog att det blev hennes första tågresa. Vid den tiden fanns Malmö-Ystadjärnvägen och tåget bör redan då ha stannat vid Svedala. I annat fall kanske Börringe och sedan hästskjuts därifrån till nya hemmet i Svedala.

Vid Svedala församlings inflyttningsbok tog allt en vändning och varken Elina eller Clara hittades någonstans. Jag sökte framåt i tiden och hittade först 1889, den 1 april, Elina inskriven som fosterdotter till en familj i Svedala och enligt noteringarna kom hon då från Caroli församling i Malmö.!? Jag har nu ett glapp på nästan tre och ett halvt år och jag undrar var hon fanns då?  Och Clara!! Jag får backa bandet lite senare, men nu stannar jag hos Elina i Svedala från år 1889 och hoppas att jag inte tappar bort henne fler gånger. Det är också väldigt lätt att tappa bort människan bakom ett namn när man försöker följa hen i arkiven. Det blir lätt för mycket årtal och kvarter hit och dit och det blir ingen riktig väv av det hela, men jag anstränger mig. 

Vistelsen hos första fosterfamiljen i Svedala blev kort eftersom fostermodern dog 1891 och Elina som vistats där i nästan två år fick flytta till en ny fosterfamilj i Svedala och det var där hon för första gången fick låna ett efternamn för troligen krävde skolgången ett sådant. Hon är nu åtta år och ska anpassa sig till livet i sin fjärde familj. Lilla vän!

Fortsättning följer.
Tidigare inlägg hittar du här: Elina Carolina

Malmö

… släck inte stjärnor eller andra ljus som lyser upp de skrymslen och hörn som är mörkast i natten. Ställen där just nu fan och trollen verkar ha fått fäste och lever rövare. Vi är många som kan och ska lysa upp tills gatukontoret och andra berörda styrt upp och fått ordning på stadens ljus.

Vi vill att Malmö ska bli en stad där man hellre är ute än inne. En stad där ‘vardagsrummet’ är så attraktivt och säkert att alla känner sig välkomna. Välkomna att ‘bara hänga’, delta i aktiviteter, motionera eller mötas.

Varde ljus!