månadsarkiv: oktober 2018

Gunnar och Sonja

… vid Triangeln år 1925.

Ibland är det som om att bilderna kallar på  mig och säger att nu vill vi synas på bloggen. Eller är det så att jag av okänd anledning kommer att tänka på en viss bild och tycker att den kallar på mig? Ibland vet jag inte. Oavsett vem som kallar på vem är vi nu på Södra Förstadsgatan alldeles invid Triangeln och Idoffs skor. Ser ni fotografens skugga? Pojken till vänster är Gunnar Sixtensson vars egna foton och släktfoton förgyller bildgalleriet. Bredvid honom står Sonja, en vän till honom och hans familj. Titta på brevlådorna! En För korsband och större brev och lådan längst till höger troligtvis för vanliga brev och så en frimärksautomat alldeles intill. Inte fel!  Märker att jag skriver om sånt ni själv kan se, men jag är rädd att ni ska missa detaljerna. ; ) 

Cecilia Ahlström /11


S/S Gylfe cirka 1890. Okänd fotograf.

Det är den 9 november 1881 och ombord på ångaren Gylfe, en av två förnämliga hjulångare som danskarna satte in på leden mellan Malmö och Köpenhamn år 1874, steg Cecilia. Det var första gången hon åkte till Köpenhamn och det kändes i hela kroppen när hon gick ombord. Hon hade inte för avsikt att återvända på ett tag och hade noggrant planerat för resan och vistelsen i Köpenhamn. Hon hade sagt adjö till familjen Richter som önskat henne lycka till med sina planer, och på hennes vänstra ringfinger satt ringen hon fått av Jöns Ahlström som väntade på henne och den framtid de kommit överens om att dela. Sofia var städslad på ännu ett år hos änkan Silow, men det skulle bli ändring på det när Cecilia kom tillbaka till Malmö. Under åren i Malmö hade hon varit sparsam och satt undan så mycket hon kunde och dessutom fått en slant av sin far som bidrag till uppehället i Köpenhamn. Hon var nu i färd med att skapa den framtid hon drömt om. 


Vesterbrogade cirka 1880. Okänd fotograf. Köpenhamns Stadsarkiv.

Omtumlad efter båtresan står nu Cecilia på Vesterbrogade och tittar efter en bänk där hon kan sätta sig och öppna matsäcken. Magen har nu lugnat sig efter sjöturen och hon är hungrig. På samma gång ska hon studera kartan och vägbeskrivningen till adressen där hon ska vara inackorderad. Sedan måste hon hitta vägen till maskinstickningskursen som hon anmält sig till. Det känns nog tryggt att det står en polis i närheten om hon skulle tveka om vilken riktning som gäller.

Tänk så många och mycket Cecilia måste ha mött och tagit intryck av under sin tid som piga och som bidragit till att hon beslutat sig för detta äventyr. Det är inget som församlingsböckerna kan vittna om mer än som en anteckning: till Köpenhamn 9/11-81. Hon längtar förstås hem, men hon vet att det kommer att gå över när hon väl kommit igång. Hon är vid detta laget van vid uppbrott och nya utmaningar. Jag skulle gärna vilja veta mer om Cecilias vistelse i Köpenhamn och om den finns registrerad på något sätt. Jag skriver ett par rader till Københavns Stadsarkiv.

Fortsättning följer.

Ännu ett

… kabinettsfoto taget av Otto Pettersson född i Lund år 1831. Otto hade fotoateljé i både Lund och Malmö. I Lund lär han ha varit verksam mellan åren 1865 till 1880 och därefter i Malmö fram till sin död år 1888. Jag har för mig att även Ottos fru var verksam som fotograf i Malmö, men kan i skrivande stund inte minnas var jag läst det. Det kommer helt säkert …

Jo, nu minns jag! I en diskussion på Sveriges Släktforskarförbunds hemsida Rötter framkom att fotografen Elise Pettersson (1839-1911) efter maken Ottos död år 1888 drev fotoateljén i Malmö vidare och att hon även var verksam i Hässleholm. Tyvärr finns inga fotografier som bär Elises namn, men hon kan mycket väl ha stått bakom kameran på foton märkta O Pettersson.

Vi kan väl anta att kvinnan som Otto eller Elise förevigade var skådespelerska, skridskoprinsessa! ; ) eller något ditåt, för det kan väl knappast vara fråga om en vardagsstass?

Ja, så var även Otto och Elise välkomnade bland Malmöfotograferna. 

Alldeles stilla

… sa fotograf Otto Pettersson till kvinnan på bilden som nog knappt vågade andas. Det är en intressant bild som jag tror kan dateras cirka 1875. Frisyren och kläderna talar för det och dessutom var Otto Pettersson verksam som fotograf i Lund och Malmö mellan åren 1865 och 1888. Kvinnans smycken är intressanta och stämmer väl med tiden. Eftersom hon har hål i öronen, eller är piercad om ni så vill, funderar jag över när öronclipset kom till Sverige. En googling berättar att det var först på 1930-talet och att det på 50-talet fick sällskap av skruvörhänget. Fick också veta att  Nordiska museet just nu har sitt smyckeskrin öppet. Ett skrin som visar och berättar om smycken genom tiderna. Skrinet hittar du här: Smycken.

Jag säger nä!

Jag är kvar “i hissen” eftersom det kom ett bud om att Malmös första hiss fanns/finns på Hipp och jag stegrade mig direkt.

Den 17 januari 1898 registrerades Aktiebolaget Hippodromen hos Patentverket av byggmästare Müller, grosshandlare Hjorth, konsul Hörstedt, källarmästare Törnqvist och apotekare Tesch. Tre dagar senare åkte hela gänget på studieresa i Europa. Herrarna skulle studera hippodromerna i Berlin, Leipzig och Dresden. Arkitekten Teodor Wåhlin som ritade Hippodromen var också med på resan. Ännu var inte det gamla ridhuset som låg på tomten där Hipp skulle byggas ens rivet, men hissen på Regementsgatan 10 hade då gått både upp och ner ett bra tag. Det hade förresten även hissen i Wienska palatset gjort om än inte så många gånger. 

Det står faktiskt i Hipp – Cirkusen som blev teater, som blev kyrka, som blev teater skriven av Jan Richter, Björn Vinberg, Ragnar Gustafson och Marianne Dahlbäck och Göran Månsson att  Malmös första hiss fanns där, men de höftade väl lite grann. De tyckte nog inte att det var så himla petigt med vilken hiss som först och det gör inte jag heller, men under själva jakten på fakta stöter jag oftast på något oväntat eller spännande som ger mersmak. Så maila gärna in ett nytt hissbud och jag lovar att ta hand om det.

Förresten, boken jag nämnde ovan är väldigt trevlig och rikt illustrerad från början till slut och kan hittas på bokborsen.se.

Tack vare protesten fick jag en tur till gamla (då nya) Hipp som Passepartout i Skånska Dagbladet daterad 2 november 1899 beskrev på detta sätt: … och öfver det hela hvilar en elegans och stilfullhet som står i harmoni med den prägtiga, verkligen storstadsmessiga lokalen. Vi hörde också en åskådarinna efter föreställningens slut vid utträdet ur cirkusen utbrista: ‘Kors, att vi verkligen äro kvar i Malmö!’ Ja, man kunde sannerligen under gårdagens föreställning tro sig försatt till ett af kontinentens största cirkusetablissement …

Det här med Malmö äldsta hiss

… gjorde mig nyfiken och jag tog mig därför till Regementsgatan 10. Där öppnade sig tyvärr en   fullt modern hiss, men det förändrar ingenting. Malmös äldsta hiss kan mycket väl ha suttit där.

När jag nu inte fick se någon gammal hiss på Regementsgatan 10 var det nära till nummer 8 för kanske fanns där en vacker gammal hiss till tröst. Jag fick möjlighet att gå in i det vackra huset, också det från slutet av 1890-talet. Det uppfördes av byggmästare Nils Jönsson (senare Stenmarck) som också bosatte sig i huset. Ritningarna var signerade Lindvall&Boklund. Titta vad som mötte mig!

Fick för ett ögonblick jag för mig att det var denna hiss som var den äldsta, men att 8 av misstag blivit 10 i diskussionerna på sociala medier och andra ställen. Klev in och åkte högst upp. Jag blev annat varse när jag lite senare kom ut på gården och förstod vad jag, tre stora labradorer med husse (alla lika vänliga) nyss hade åkt med. En grön plåtlåda i det fria! Ridå! : )

Om ni tittar på den imponerande trappinteriören och den vackra glasdörren märkt “Hiss” så förstår ni att jag för ett ögonblick trodde något helt annat. 

Besöket här blev en trevlig parentes i mitt sökande efter Malmö äldsta hiss. Gick sedan hem och jämförde brandförsäkringsvillkoren för Regementsgatan 10 och Wienska palatset och kom fram till att den ursprungliga hissen på Regementsgatan 10 måste ha varit cirka 9 månader äldre. Alltså just nu Malmös äldsta hiss! Men, man vet aldrig om det kommer nya bud. Hur kom jag egentligen in på det här med äldsta hissen i Malmö? Jo, det var ju via porttelefonen på Wienska palatset … Gode tid! : )