Kategoriarkiv: Cecilia Ahlström

Cecilia Ahlström /22

Året är nu 1910 och familjen Ahlström börjar röra på sig efter cirka tre år på Amiralsgatan 6. Cecilia har haft nära till sitt trikåmagasin, men nu flyttar hon, Jöns, Anna Sofia och Hanna Elisabet snett över över gatan till Amiralsgatan 17 och bosätter sig i huset där trikåmagasinet ligger. Det stundar bröllop för döttrarna Lydia Maria och Ester Elisabet som på hösten samma år gifter sig. Lydia Maria med kassören Fritz Julius Pålsson och Ester Elisabet med stadsrevisorn Kristian Olsson Bernow. I båda fallen finns i församlingsboken noteringen “borg. äkt.”. Som jag minns tog det lång tid innan Cecilia och Jöns döttrar blev döpta och mycket talar för att familjen, främst Cecilia, var aktiva inom Frälsningsarmén.

Brudparet Lydia Maria och Fritz Pålsson.
Vittnen Anna Gustavsson och Bror Forsell.

Jag har synat svärsönerna lite och till min förvåning och glädje kom jag fram till att svärsonen ovan, Fritz Julius Pålsson, korsar min ganska nyligen utkomna bok Anna, i skuggan av Alfred. Ni som läst den kanske minns att Charlottas svärson hette Bror Pålsson? Han visar sig vara son till Lyda Maria och Fritz Julius. Visst är världen liten?! 

Paret Ahlström/Bernow flyttade efter bröllopet till V Skrävlinge, men flyttade 1915 tillbaka till Amiralsgatan 17 och paret Ahlström/Pålsson flyttade till Lomma. Kvar hos Cecilia och Jöns finns nu döttrarna Anna Sofia och Hanna Elisabet som troligtvis båda är biträden i Cecilias trikåmagasin.  På bilden överst, Amiralsgatan sedd från Föreningsgatan, ser vi nummer 17 i husraden till vänster. Huset bör vara det som ligger ungefär mitt i klungan.

Tänk att när Cecilia hösten 1877 kom till Malmö fanns inte ens hästspårvagnen, men nu, år 1910, har den elektriska spårvagnen varit igång i tre år och kommer nedan i full karriär på Föreningsgatan. 

Nu tänker jag titta framåt och se hur livet kom att gestalta sig för de kvarvarande döttrarna Anna Sofia och Hanna Elisabet. 

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /21


En dag som denna, den internationella kvinnodagen, funderar jag över vad som hände på kvinnofronten från och med Ceilias födelseår 1853 och fram till där vi är nu i hennes historia, alltså år 1907. Jag gick in på databasen KVINNSAM/Göteborgs universitetsbibliotek och kopierade årtalslistan nedan. 

Cecilia är nu 54 år och ni som följt inläggen vet hur mycket hon fram till nu hunnit uppleva, skapa och ta ansvar för i sitt liv, men det skulle ändå dröja ytterligare 14 år innan hon för första gången fick gå till valurnan och säga sitt. Jag vet att Cecilia var aktiv i kampen för kvinnors rösträtt och ett bevis på det är bland annat hennes annonsering i “Kampen för kvinnlig rösträtt”, en tidning som gavs ut av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Jag vet att hon också luftade sina åsikter kring kvinnors rättigheter genom artiklar i bland annat Sydsvenskan, ett engagemang som i förlängningen gav hennes och andras döttrar fler rättigheter i livet. 


Fr.v. döttrarna Hanna, Lydia, Ester Elisabeth och Anna.

Cecilia Ahlström /20

Är kvar hos Cecilia på Amiralsgatan 6 och året är fortfarande 1907. På denna adress finns plötsligt inte Cecilias fosterson, Anton Peter, med. Jag får backa lite … Som ni kanske minns kom han till Cecilia och Jöns år 1884 då hans mor, Cecilias syster, gick bort i lungsot. Hans far dog redan 1880 så Anton, som jag gissar var hans tilltalsnamn, stod tidigt i livet föräldralös. Han bodde kvar hos Cecilia och Jöns till han var 19 år då han flyttade till egen bostad i kvarteret Sparven på Lugnet och står då skriven som pappersarbetare. 

På Lugnet.
Östra Kanalgatan i riktning mot Drottninggatan sett från Storgatan cirka 1900.

Anton flyttade efter cirka ett år i kvarteret Sparven vidare till Helsingborg där han flyttade ihop med sin syster, Hanna Maria, som sedan moderns bortgång 1884 bott hos sin morfar, Anders Lundqvist. Efter det att syskonen lärt känna varandra på nytt drog de vidare i livet. Hanna Maria flyttade utomlands och bodde en tid i Belgien och Tyskland, men kom så småningom tillbaka till Helsingborg. Anton gick till sjöss och försvann under några år till obefintlighetsboken, men dök upp igen. År 1940 finns en notering om att han flyttat till England, men troligtvis är det året då det kom ett livstecken från honom. Med tanke på att Anton ser väldigt ung ut på bilden nedan antar jag att han bosatte sig i England ganska tidigt i livet. Det skulle vara intressant att få veta hur hans liv kom att gestalta sig, men jag får nöja mig med att ha fått honom i hamn. Nu tillbaka till Cecilia på Amiralsgatan 6. 

Anton Peter Lundqvist. Fotograf: Edward G. Brewis, Ateljé Victoria Art Studios. 8&10 New Bridge Street, Newcastle-on-TYNE.

Cecilia Ahlström /19

Syns man inte så finns man inte, resonerade nog Cecilia och såg till att synas lite här och där, bland annat på Slottsgatan. Vad rätt hon tänkte! Troligtvis är bilden tagen omkring förra sekelskiftet och som vi ser på väggen fanns verksamheten fortfarande på Kungsgatan 3, men Cecilia hade planer. Dagligen sneglade hon från sin bostad på det nybyggda huset på Amiralsgatan 6, och tog till slut kontakt med ägaren, byggmästare Frans Andersson som själv bodde i huset.

Frans hade inget emot familjen Ahlström och år 1907 flyttade de dit. Ungefär samtidigt flyttade Cecilia även butiken som nu var en välsorterad garn, trikå- och manufakturaffär från Kungsgatan 3 till Amiralsgatan 17. Hon hade även börjat importera stickmaskiner och behövde en större lokal. Från den nya bostaden hade hon utsikt/uppsikt över butiken.

Samtidigt bytte butiken namn till Malmö Trikåmagasin – Cecilia Ahlström och enligt handelsregistret startade hon cirka 1910 även upp Rörsjöstadens nya garnhandel på Södra Förstadsgatan 25 (Kasino). Det fanns en anställd stickerska och handelsbiträden i butikerna var bland andra döttrarna Anna och Ester. Fortfarande tog Cecilia emot elever i maskinstickning. Jag kan tänka mig att det där med maskinstickning ökade garnförsäljningen.

Det gick sannerligen undan, men Cecilia var inte “bara” företagare. Som jag förstår det nu var hon också på något sätt engagerad i Frälsningsarmén samtidigt som hon hade ett politiskt intresse och gjorde sin röst hörd i pressen.

Tillbaka till församlingsboken …

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /18

Vi är kvar på Kungsgatan 3 och året är fortfarande 1892. Det visade sig med hjälp av gamla adresskalendrar vara det år då Cecilia registrerade sin garnhandel och tricotstickning på adressen. Som ni ser fick hon upp en rejäl skylt ovanför markiserna. Ingen skulle missa henne! Hon pinnade på och i adresskalendern två år senare visar sig verksamheten ha vuxit:

Jag undrar hur  hon fick vardagslivet att fungera. Hon var som sagt fembarnsmor, fostersonen Anton inräknad, och jag kan inte se att hon hade något biträde i butiken förrän dottern Anna Sofia långt senare trädde in som anställd. Jag återgår till församlingsböckerna för att se om det tillkommit någon eller något nytt.

Jag funderar över hur det kan vara att en gift kvinna kunde teckna firma eftersom hon var ställd under sin mans målsmanskap. Det var först 1921 som kvinnan blev fullmyndig, samma år som hon fick rösta i riksdagsvalet för allra första gången. Om vi tittar i handelsregistret nedan ser det ju ut som om Cecilia och andra kvinnor själv tecknade firma, men jag undrar hur själva registreringshandlingen ser ut och om Jöns Ahlström fick skriva under. Kan den handlingen finnas? Får undersökas!

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /17

Året är fortfarande 1892 där förra inlägget slutade. Bilderna nedan är tagna några år senare, men att få ansikten på Cecilia och hennes familj känns angeläget och nedan ser vi handelsidkerskan Cecilia Ahlström och hennes man vagnssmörjaren Jöns Ahlström på Kungsgatan 3 i Malmö. Cecilia idkar enligt 1903-års adresskalender en välsorterad garnhandel med tricotstickning och undervisar dessutom elever i tricotstickning på samma adress. Kursen i Köpenhamn 1881/1882 bar frukt. 

Nedan deras döttrar Lydia Maria, Ester Elisabeth, Anna Sofia och yngsta dottern Hanna Elisabeth. Fotografen Hanna Wallin hade fotoateljé på Södergatan i Malmö mellan åren 1898 och 1899 och det tycker jag stämmer väl med döttrarnas åldrar. Äldsta dottern Anna Sofia som föddes 1883 kan säkert vara cirka 15 år vid bildtillfället och Hanna Elisabeth, den yngsta, cirka 7 år. Det är välklädda flickor. Av fostersonen/systerdottern Anton Peter har jag vuxenbild, men den kommer längre fram. 

Nu gör inläggen om Cecilia Ahlström uppehåll till efter jul- och nyårshelgerna då jag tar tag i frågan om när hon egentligen registrerade sin verksamhet och annat därikring. Ska bli spännande!

Samtliga fotografier tillhör Eric von Gertten, son till Lyda Maria/dotterson till Cecilia och Jöns Ahlström.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /16

Sagt och gjort! Den 25 november 1886 gick familjen Ahlströms flyttlass från Fabriksgatan till Kungsgatan 3 (hörnet Majorsgatan 11) i kvarteret Anna, en fastighet som ägdes av ångbåtsmaskinisten Anders Sonesson. Cecilia var tillbaka i kvarteren där hon började sitt liv i Malmö, men nu med egen familj. Förmodligen sneglade hon upp till mejeribokhållare Laurentius och Maria Sofia Pettersson varje gång hon gick förbi deras hus och mindes när hon nio år tidigare knackade på, neg och sa: det är jag som är Cecilia. 

I samband med flyttningen till Kungsgatan dyker det upp ett nytt namn i familjen, Hilda Johanna Håkansson, som visade sig vara familjens jungfru. Det hade jag ännu inte riktigt förväntat mig, men så berättar heller inte församlingsboken om vad Cecilia hittade på utöver att vara hustru och mor. Jag funderar över om hon redan då,1886, hade registrerat någon verksamhet och måste nu leta i andra arkiv och i gamla adresskalendrarna för att se om Cecilia finns med som företagsidkare. Saknar dessa års kalendrar och får gå till Stadsarkivet. Jöns Ahlström står fortfarande skriven som vagnssmörjare och var troligtvis sin egen. 

Bilden ovan visar Kungsgatan sedd från Kaptensgatan. Tvärgatan till vänster mitt i bild är Majorsgatan och det var vid detta hörn Cecilia med familj bodde. Tittar jag riktigt noga  ser jag precis där en skylt “Garn Handel” och jag vet att det är Cecilias butik, men när togs bilden? Med hjälp av Pauli kyrka som stod klar 1882 och vykortets datering 23 januari 1903 antar jag är bilden togs cirka 1900. men kan ha tagits tidigare, dock inte före 1886.

I februari 1887 föddes parets tredje barn, Sofia Cecilia, som även hon döptes flera månader efter födseln, i hennes fall två dagar innan hon dog av en tarmsjukdom. I maj 1888 kom sonen, Jonas Enok, och den 11 september året efter, dottern Lydia Maria. I januari 1892 anlände Hanna Elisabeth, men två dagar senare förlorades fyraårige Jonas Enok som insjuknat i difteri. I slutet av januari 1892 bestod familjen Ahlström på Kungsgatan 3 av Cecilia och Jöns med barnen Anna Sofia, Ester Elisabeth, Lydia Maria, Hanna Elisabeth och fostersonen Anton Peter. Jungfrun Hilda Johanna for redan i april 1888 till Amerika, men ersattes först några år senare. 

De flesta barn föddes fortfarande i hemmen och oftast med hjälp av en barnmorska och jag har därför letat efter barnmorskeberättelser från förr, men har ännu inte hittat särskilt mycket från Malmös jordemödrar. Letade i “röster från förr”, men inget där heller … Får återkomma till ämnet, men en bild på en dåtida barnmorskeväska kan jag i alla fall visa. 


Foto Mathilda Thulin Malmö Museer

Fortsättning följer och då kommer Cecilia, Jöns, Anna Sofia, Ester Elisabeth, Lydia Maria och Hanna Elisabeth att presenteras i bild!

Tidigare inlägg om Cecilia hittar ni här: Cecilia Ahlström

Tillägg den 7 januari 2019.

Barnmorskeberättelser har jag ännu inte kommit över, men en tillbakablick på barnmorskeyrket hämtad ur Beata Losmans historik från civila lokala och regionala myndigheter daterad 2005 kan jag bjuda på:

I oktober 1777 kom det första barnmorskereglementet för hela landet. Utbildningen skulle ske i Stockholm, men förkunskaper kunde inhämtas hos provinsialläkare ute i landet, och då kunde undervisningstiden, som omfattade en eller flera tremånadersterminer, förkortas. Examen skulle ske i Stockholm. 1819 års reglemente förlängde undervisningstiden till minst 6 månader, och yrket blev fritt genom att skråförordningarna i Stockholm upphävdes. 1840 förlängdes utbildningen till 9 månader.

Från början av 1800-talet började socknarna långsamt anställa barnmorskor, men det fanns många privatpraktiserande, som inte lämnat spår efter sig. Nytt reglemente kom 1856 (SFS 1856:74) och samma år fick Göteborg en egen barnmorskeläroanstalt. Barnmorskeläroanstaltens arkiv innehåller förutom detaljerade anteckningar från undervisningen (jämte gamla planscher) även protokoll från de sammanträden som professorn och “frun” dvs instruktionsbarnmorskan höll med stadens praktiserande barnmorskor till 1896. Barnmorskorna hade tillsyn över de spädbarn de hjälpt till världen och skulle ge råd till nyblivna mödrar, ungefär som senare tiders barnavårds-centraler. Barnmorskeläroanstalten förde liggare över stadens barnmorskor till 1924.

Genom SFS 1881:30 ålades barnmorskorna att föra dagböcker (journaler) över sina förlossningar, som i regel ägde rum i hemmen. Dessa dagböcker utlämnades av läkare och återlämnades till denne, när de var fullskrivna, barnmorskan flyttade eller avled. När en barnmorska anställdes på landet, före 1863 av sockenstämman och därefter av kommunen, var hon underställd provinsialläkaren, som var statlig tjänsteman. I staden var stadsläkaren hennes överordnade. Då kan barnmorskejournalerna finnas i hälsovårdsnämndens arkiv eller ett särskilt stadsläkararkiv, men de kan också ha hamnat på landsarkiv tillsammans med den statliga stadsförvaltningens arkiv. Journalerna från landsbygden finns i provinsialläkararkiven, som överlämnats till landsarkiv (de statliga provinsialläkarna övergick 1/7 1963 till landstingen och blev distriktsläkare). Det finns dock även särskilda barnmorskearkiv, t ex har Spånga församling utanför Stockholm ett sådant på 6 volymer 1906-1929 (Arkivregister för Stockholms län).

Genom SFS 1919:138 (lag om anställande av distriktsbarnmorskor) inrättades barnmorskestyrelse vid landsting eller i stad utanför landsting. Ordförande i styrelsen skulle vara förste provinsialläkaren (senare kallad länsläkare). Landstinget utsåg två ledamöter. SFS 1919:798 är ett nytt reglemente för barnmorskor och SFS 1919:799 ett reglemente för barnmorskestyrelsen, som skulle anställa distriktsbarnmorskor och bestämde distrikten. Inom vissa landsting finns separat arkiv från barnmorskestyrelse (t ex i Skaraborgs län 1919-38). I Göteborg, som låg utanför landsting, var först hälsovårdsnämnden samtidigt barnmorskestyrelse och från 1943 var sjukhusdirektionen det.

En del barnmorskor drev privata förlossningshem, ibland helt papperslöst. I större städer byggdes särskilda barnbördshus – Göteborgs var från 1875, men ett nytt byggdes 1900. I Malmö byggde man inom sjukhusområdet. Stockholm hade flera barnbördshus. Provisoriska Barnbördshuset 1859-82 blev senare Södra Barnbördshuset – 1969 (historik i Stockholms kommunalkalender 1969 s 462 f). 1901 års lasarettsstadga innebar indirekt förbud att ta emot barnaföderskor på länslasaretten för normal förlossning, dvs barnafödsel betraktades inte som sjukdom. Landstingen drev också förlossninghem. SFS 1954:728 innehåller en lista över alla de förlossningshem som omfattades av lagen om allmän sjukförsäkring. Även barnmorskedagböcker från privata förlossningshem skulle överlämnas till provinsialläkare eller stadsläkare, men det har kanske inte alltid skett.

Cecilia Ahlström /15

Året är 1886 och Cecilia med familj bor kvar på Fabriksgatan i kvarteret Höken. Den 22 april detta år dör ännu en av Cecilias systrar i en lungsjukdom. Denna gång den 29-åriga Sofia som bodde hos familjen eller möjligen i egen bostad i samma fastighet. I åtta år, bortsett från den tid Cecilia vistades i Köpenhamn, delade systrarna glädje och bekymmer kring livet i Malmö och under två år arbetade de dessutom tillsammans hos familjen Crafoord.

Jag antar att Sofia liksom de flesta vid den här tiden dog i hemmet. Det fanns visserligen ett kroppssjukhus på Slottsgatan med ändamål att i mån av utrymme emottaga personer af båda könen, hvilka lida af inre eller yttre sjukdomar, men det räckte knappast till och den som var obotligt sjuk skulle enligt reglementet inte uppta en plats som någon botbar kunde behöva. Jag tror att Sofia led av lungtuberkulos och det fanns vid denna tid ingen bot. Det skulle dröja cirka elva år innan den första byggnaden på den plats där vi än idag har Malmö allmänna sjukhus stod färdig att tas i bruk och därmed en utveckling av sjukvården.

Jag går till Röster från förr för att få veta lite mer om denna tids seder och bruk i samband med dödsfall. Självklart såg det lite olika ut beroende på samhällsklass, men själva döden var i alla fall, då som nu, lika för alla. Den som dog hemma stod lik hemma och att man var trångbodd, vilket de flesta var, förändrade ingenting. Man hängde lakan för fönstren, men täckte även möblerna med lakan. Granris placerades ut framför sorgehuset vilket drog nyfikna till sig, men det uppfattades inte som särskilt konstigt om någon för den avlidnes familj helt okänd person gick in i sorgehuset för en stilla betraktelse. Tiden mellan dödsfall och begravning var oftast kort och när det var dags för sista färden, vägen mellan hem och kyrkogård, gick de prestaverande före likvagnen och de sörjande efter. De som hade råd köpte en gravplats och övriga betalade endast för gravöppning. En del röster säger att själva begravningsceremonin vanligtvis hölls  i kapellen, men det fanns också de som hade ceremonin vid gravplatsen. Många säger att begravningsceremonier vid denna nästan tid alltid hölls i kyrkan, men andra menar att begravningsceremonier i kyrkan var förbehållet bemärkta personer. Eftersom de flesta var fattiga var det nog så att de flesta begravningsfölje gick direkt till graven. De som ville ha själaringning i kyrkan fick betala för det och gällde ringningen någon som ansågs som betydelsefull blev det en lite längre ringning. Hur trakteringen efter en begravning sig ut berodde även det på råd och lägenhet. Jag tror att Cecilia som vid det här laget hade hört, sett och lärt sig mycket ordnade en vacker minnesstund för sin släkt efter Sofias jordfästning. Kanske inte exakt som på bilden nedan som är av senare tid, men säkert var det fint.

Trots sorg och saknad fick livet gå vidare för den då 33-åriga Cecilia, tvåbarnsmor och fostermor. Som dotter axlade hon också ett ansvar för sin far, Anders, och den 8-åriga systerdottern Hanna Maria (Anton Peters syster) som fadern tog hand om efter den äldre systerns död.

Cecilia börjar nu längta bort från kvarteret Höken. Det är rökigt, slamrigt, bullrigt och mycket elände runt henne och hon vill därifrån vilket Jöns inte verkar ha något emot. Den 25 november 1886 går flyttlasset över Rörsjöbron bort till hörnet Kungsgatan och Majorsgatan i kvarteret Anna. 

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia kan du läsa här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /14

Det är nu maj 1883 och det har gått nästan ett år sedan Cecilia och Jöns sa ja till varandra och de bor kvar på Fabriksgatan 8 dit de anmälde flyttning daterad på bröllopsdagen. De bodde i det fjärde huset (det lilla huset med två ingångar) från vänster räknat. Bilden togs efter det att Baltzarsgatan förlängts mellan Djäknegatan och Timmermanstorget år 1908, men Cecilias hus stod kvar långt fram i tiden. 


Hörnet Timmermansgatan och Fabriksgatan. Fotograf Leon Fagercrantz. 

Vänder vi oss om, det vill säga tittar nedan, ser vi vad Cecilia såg. Det är Timmermansgatan med Snapperupsgatans mynning alldeles intill. Vi ser också ingången till sakförare Joh. Nilssons trädgård, några år senare, 1889, Klippans Bierträdgård Concordia och ännu några år senare restaurang Concordiaträdgården. 


Klipp ur A. U. Isbergs Malmökarta från 1875

Jag funderar över vad Cecilia gjorde första året efter giftermålet. Att Jöns fortfarande arbetade som vagnssmörjare framgår av församlingsboken, men vad hustru Cecilia gjorde förutom att vara hustru dygnet runt får jag gissa. Jag kan tänka mig att hon var fullt sysselsatt med planerna på en egen verksamhet av något slag. Hon åkte knappast på en stickmaskinskurs i Köpenhamn utan några tankar på vad hon skulle använda de kunskaperna till. I november 1882 flyttade hennes syster Sofia från familjen Silow på Stortorget till Fabriksgatan 8. Kanske var det så att Sofia nu hjälpte Cecilia med någon verksamhet som ännu inte var är registrerad någonstans och dessutom blev det vid den här tiden uppenbart att Cecilia var i “lyckliga omständigheter”.  

Den 13 maj 1883 föddes Anna Sofia, dotter till Cecilia och Jöns Ahlström. Anna (vilket jag tror var tilltalsnamnet) blev av någon anledning inte inskriven i födelseboken förrän vid dopet som skedde ett halvår senare. Det tillhörde ovanligheterna att barn döptes så långt efter födseln och skälet till det kanske visar sig längre fram i tiden. Ett och ett halvt år senare, den 18 november 1884 anlände Anton Peter, son till Maria, född Lundqvist, och Per Persson i Tirup. Anton Peters mor, Cecilias syster Maria, som redan som ung blev änka avled i oktober 1884 av lungsot och Cecilia och Jöns blev hans fosterföräldrar. En månad senare, den 17 december, såg deras andra dotter, Ester Elisabeth, dagens ljus. Hon döptes heller inte förrän ett cirka ett halvt år senare … Nu var Cecilia mor till två döttrar och fostermor till sin systerson och man får nog anta att hon trots hjälp från Sofia hade fullt upp. Misstänker att hon ändå på något sätt hann tillverka “småtyg” med det där lilla extra.  

Fortsättning följer.
Tidigare inlägg om Cecilia Ahlström hittar du här: Cecilia Ahlström.

Från Cecilias tid

Utanför min dörr stod för en tid sedan en ung kvinna och bredvid sig hade hon stora kartonger. Hon sa sig ha hälsningar från Cecilias tid. Kvinnan var barnbarnbarns barn till Cecilia Ahlström. Det är sällan jag tappar målföret, men det här var en sådan gång. Kartongerna innehöll tidningar, tidskrifter och jultidningar från sent 1800-tal fram till 1940-talet. Jultidningarna är de vackraste jag någonsin sett och jag tänker visa några av dem lite då och då fram till jul. Delad glädje … 

Från djupet av mitt hjärta tackar jag Cecilias barnbarn Eric, och hennes barnbarnbarns barn Tove för detta!