månadsarkiv: februari 2015

Skrot-Carlssons delfiner

Delfiner

Här har jag gått var- och varannan dag sedan 1997, men aldrig har jag lagt märke till den här skulpturen med delfiner. Så igår, helt fräckt, stod den där …
Fram med konstkompassen!
”Delfiner
År:1973
Material: Järnplåt/granit
Konstnär: Sven Carlsson (Skrot-Carlsson)
Ägare: Malmö stad
Placering: Södra Promenaden 23″

Skulpturen har enligt kompassen tidigare varit placerad på Södertull, men flyttades till Promenaden 2005. Skrot-Carlsson hittar jag ingen information om på nätet, men jag har kanske inte ansträngt mig tillräckligt.

Nej, skulpturen har inte fått och får inte mina klockor att ringa och det är väl därför jag inte lagt märke till den tidigare. Så kan det väl också få vara och kanske den gläder någon annan desto mer.

Funderar istället över vad som hänt med gatlyktan strax bakom delfinerna …   ; )

Lugnet Försvunnen gata Stålgatan

Lugnet Stålgatan

Här visas ytterligare en försvunnen gata från den sedan 1976 omgestaltade stadsdelen Lugnet, som skapades vid 1800-talets mitt öster om Södra Förstadsgatan för att hysa arbetarna vid Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall. Området uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm. Vid 1970-talets omgestaltning av stadsdelen försvann de flesta gatorna.

En sådan smågata var Stålgatan som här är ses något av åren 1967 eller 1968 från den likaledes försvunna Rörgatan västerut mot Västra Långgatan så att Stålgatans norra sida fyller upp bilden. Även Västra Långgatan är numera borta. Stålgatan lades ut först 1879, varför det är rimligt att anta att byggnaderna på bilden härrör från den tiden. Med tanke på att Kockums Mekaniska Verkstad disponerade området, låg det nära till hands att man gav gatan det namn den fick. Stål utgörs ju av smidbart järn som utvunnits ur tackjärn och ingick i verkstadens produktion.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Bilden är ett skärmklipp ur Mitt hjärtas Malmö volym 3 – Livet på Lugnet 1967-68. Produktion Auto Images AB.

Gustaf Wolke

…  en av Malmös stora vinhandlare.

caloric punsch

Gustaf Wolke föddes 1864 och var son till ett lantbrukarpar, Anna och Bengt Wolke. Pappa Bengt hade studerat sång i Paris och gjort debut på Stora Teatern i Wien innan han tvangs återvända hem för att ta över familjegården.

Sonen Gustaf lämnade tidigt hemmet i Börringe och kom på 1880-talet till Malmö och började som bokhållare hos vin- och sprithandlarfirman Faxe & Söner vid Lilla Torg. Gustaf ville bli sin egen och startade som 32-åring ett eget företag i samma bransch på Södra Förstadsgatan 1. Företaget sålde sprit och vin i parti och minut och succén var snart ett faktum. Snart behövde företaget större lagerutrymme och lokaler hyrdes tvärs över gatan där man lagrade vin och konjak. I dessa lokaler tillverkades också punschen som Gustaf Wolke blev mest känd för. I punschtillverkningen arbetade sju män och två kvinnor hela dagarna. Punschen tappades på flaskor med vackra etiketter, en del av dem prydda med den franska skådespelerskan och dansösen Cléo De Merode. Till Baltiska utställningen 1914 tillverkade man en speciell punsch – Baltic Punsch.

gustaf wolke bu

Även sorg och motgångar drabbade Gustaf Wolke. Hans fru Sigrid avled endast 34 år gammal och han stod ensam med parets två söner, Gösta och Stig. För att minska alkoholkonsumtionen i landet infördes omkring 1915 motboken och 1917 bildades Vin & Spritcentralen som tog över all tillverkning av punsch.  Wolkes punchtillverkning i Malmö lades därmed ned och Gustaf Wolkes framgångssaga var slut, men än idag minner reklam på husväggen där Södergatan ansluter till Stortorget om Gustaf Wolke (1864 – 1926) och hans fabrik.

Nu flyttar hon in …

aida

… en opera om kärlek över alla gränser.

Den etiopiska prinsessan Aida har tagits i fångenskap i Egypten och blivit slavinna åt Faraos dotter Amneris. Aida och Radamès, som är egyptisk general och Amneris tilltänkte make, drabbas av passionerad kärlek till varandra. Deras kärlek är omöjlig och Aida följer honom självuppoffrande i graven.

Med Aida skapade Giuseppe Verdi (1813- 1901) ett musikaliskt mästerverk där han förenar italiensk skönsång med fransk grand opera. När han skrev Aida var han redan världsberömd. Vanligt folk visste vem han var, inte minst som förkämpe för Italiens enande.

Uruppförandet av Aida på den egyptiska operan 24 december 1871 blev en stor framgång. När operan ett par månader senare sattes upp på La Scala i Milano, var framgången minst lika stor och Aida har sedan dess ständigt spelats på en scen någonstans i världen.

Regissör Staffan Valdemar Holm och scenograf/kostymdesigner Bente Lykke Møller är radarparet som sätter upp operan. Välkända i Malmö sedan 1990-talet då Staffan var chef för Malmö Dramatiska Teater och de båda gjorde en mängd uppmärksammade upsättningar på Hipp och Intiman. Det är dock första gången de gör en uppsättning på Malmö Operas stora scen.

Aida har premiär på Malmö Operas stora scen den 20 mars och spelas till 7 juni 2015.

Mer info om föreställningen, Malmö Opera eller för biljettbeställning klicka här: Malmö Opera

Synagogan – med kärleksbomber!

Synagogan 2

Den Mosaiska församlingen i Malmö bildades år 1871 och det fanns då omkring 200 judar i Malmö, men det dröjde till början av 1890-talet innan man började diskutera byggandet av en egen synagoga. Drätselkammaren erbjöd 1896 församlingen en tomt vid Föreningsgatan, men kostnaderna för byggandet ansågs för höga och projektet kom därför att vila några år.

En av arkitekten John Smedbergs (se tidigare inlägg)  lärare vid konstakademin och arkitekt bakom byggandet av Enskilda Bankens byggnad vid Östergatan i Malmö var Ernst Abraham Jacobsson. Unge Smedberg lärde känna Ernst Jacobssons syster Nanna Carolina under sin vistelse i Paris och tycke uppstod. När Smedberg hade etablerat sig i Malmö gifte paret sig. Familjen Jacobsson var av judisk börd och detta kan ha bidragit till att John Smedberg i oktober 1901 fick i uppdrag att utföra ritningarna till synagogan. Redan efter någon månad hade ritningarna godkänts, men det dröjde ytterligare ett år innan bygget startades. Synagogan invigdes den 20 september 1903.

John Smedberg

… var en ung man då han år 1878 mötte ett Malmö som ännu hade kvar mycket av sin medeltida prägel, men som likt världen i övrigt stod inför industrialiseringen och den genomgripande förändring den ledde till. John Smedberg (1851-1913) blev en av de arkitekter som gav Malmö sitt nya ansikte.

Pauli

Utbildning och kunskap var en av industrialismens viktigaste förutsättningar och Smedberg kom till staden som lärare för att undervisa vid Tekniska Elementarskolan där ingenjörerna utbildades. John Smedberg själv hade en grundlig utbildning. Han var redan som 17-åring elev vid avdelningen för byggnadskonst vid Konstakademin i sin hemstaden Stockholm. Sin sista utbildning förlade han till Paris och den berömda Ecole des Beaux-Arts. Han stannade två år i Paris och reste 1877 vidare till Rom där han under sin vistelse fick kännedom om ett ledigförklarat lektorat vid Tekniska Elementarskolan i Malmö. Han sökte tjänsten och i sin ansökan skrev han, att hans håg alltid stått till lärarkallet. År 1883 blev han också föreståndare för Tekniska Yrkesskolan och till detta kom offentliga uppdrag i stadens tjänst och under 1880- och 90-talen var han ibland tillfälligt förordnad stadsarkitekt. Parallellt med allt detta etablerade han sig även som praktiserande arkitekt.

Smedbergs arkitektverksamhet täckte in många byggnadstyper, med allt från skolor till bankbyggnader och vanliga hyreshus, men endast ett mindre antal ritningar till vanliga bostadshus har signerats av honom. Smedberg ritade nio av femton skolbyggnader som uppfördes under hans tid i Malmö, så man kan nog säga att rita skolor blev hans huvuduppgift.  Han var fast förankrad i 1800-talets stiltänkande, men strävade efter att varje byggnad skulle få ett för sitt innehåll passande yttre. Skolorna var av olika slag: folkskolor, läroverk, flickskola, tekniska skolor och navigationsskola. Sina första uppdrag fick Smedberg i början av 1880-talet av skolrådet i Malmö. För sitt innehåll passande yttre tycker jag låter spännande och det ger mig möjlighet att nyfiket och med ett ”hur tänkte han här” möta Smedbergs gamla skolbyggnader igen – Högre Allmänna Läroverket för flickor, Johannesskolan, Tekniska Läroverket/Pauliskolan för att bara nämna några …

Blogginlägget kan jag inte avsluta utan att nämna några andra kända och vackra byggnader i Malmö signerade John Smedberg – Elverket, Stadsbiblioteket, Gamla Riksbanken och Synagogan. Bilder av dessa byggnader kommer i framtida inlägg.

Mer om förra sekelskiftets Malmöarkitekter hittar du i Arkitekterna som formade Malmö av Tyke Tykesson och Björn Magnusson Staaf.

Försvunnen gata Viktoriagatan

2969F-Ret påbörjad

Östra Förstadsgatan har sedan gammalt varit den östra huvudleden in till Malmö från öster, kantad av små, mer eller mindre fristående envåningshus. Området benämndes Östra Förstadsjorden. Först under 1870-talet började det bebyggas med riktiga stadskvarter ända ut till nuvarande Värnhemstorget, och fick namnet Östra Förstaden. På gatans södra sida skapades, från Östra Förstadskanalen räknat, bland andra kvarteren Axel, Bror, Carl och David, vilka i tur och ordning åtskildes av Porslins-, Viktoria- och Korsgatorna.

Området utgjordes av sankmarker som var utlöpare av Östra Rörsjön, vilket gjorde det olämpligt att bygga ordentliga bostäder på. Dräneringen av marken var länge obefintlig, vilket medförde att kvaliteten på husen, och framför allt dess grundstommar, snabbt blev undermålig redan från början. De blev en ohälsosam miljö att bo i, varför bostäderna bara kunde locka de allra fattigaste. De ”riktiga” Malmöborna, som bodde innanför kanalerna, såg ner på människor som bodde i Östra Förstaden.

Kring förra sekelskiftet revs fastigheterna närmast Östra Förstadsgatan och ersattes av nyare, men småhusen i kvarteren söder om dem, längs de ovannämnda tvärgatorna, moderniserades inte i motsvarande grad. Misär präglade under lång tid framöver dessa ”bakgator”. Vinjettfoto denna gång föreställer östra sidan av Viktoriagatan 1972. Denna gata försvann totalt i samband med 1980-talets omgestaltning av de ovannämnda kvarteren. Kvarteren Bror och Carl byggdes då samman och fick det gemensamma namnet Bror. Namnet Viktoriagatan existerar sedan 1983 inte längre i denna del av Malmö.

Foto Rickard Bengtsson 1972
Inläggsförfattare Rickard Bengtsson

Som en dröm

Det är ju ”Mellotider” igen och det får mig att tänka på en mångsidig artist som också i dessa sammanhang hade en stark profil. Han deltog med elva låtar och vann två gånger, men representerade endast en gång Sverige i Eurovision Song Contest. På den tiden var relgerna lite annorlunda och en vinst i uttagningen innebar inte med automatik att artisten fick sjunga den i ESC.

Östen 2

Som ni ser och förstår syftar jag på sångaren, musikern, textförfattaren och tonsättaren Östen Warnerbring, född och uppvuxen i Malmö. En folkkär artist med många strängar på sin lyra. Det var i Wien den 8 april 1967 som Östen tävlade för Sverige med Som en dröm och jag minns att jag vid det tillfället satt på flygbåten mellan Malmö och Köpenhamn och hörde honom framföra melodin.  Raspiga högtalare, men ändå …

Östen avled 2006 och det har känts  som om denne store artist redan blivit bortglömd, men till min glädje läste jag nyligen att Malmöjournalisten Christer Borg i höst kommer ut med en biografi om Östen. Bland annat kommer en klippsamling och intervjuer med folk som jobbat med Östen att ligga till grund för Östen med rösten. Enligt Christer Borg, som började som nöjesjournalist 1962 och bland annat arbetat på Kvällsposten i många år, är Östen Warnerbring den artist som han följt närmast. Ser fram emot detta och hojtar när boken är på gång. Den kommer definitivt att hamna i bokgalleriet.