månadsarkiv: november 2017

Mera flärd

Design för doft – flaskor för flytande flärd

… visas på Malmöhus slott 25 november 2017 till och med 25 juni 2018.

Konsthistorikern Christina Lindvall-Nordin delar med sig av sin unika samling parfymflaskor. Miniutställningen är en nostalgitripp bland världsberömda parfymer från 1700-talet fram till i dag.

Den svenska parfymindustrin tog sin början omkring 1850 och museet visar smakprov på sällsynta svenska flaskor från bl. a Zadigs i Malmö, Pauli, Barnängen, Hylin och Gahns.

Den här utställningen som visas i Kungens kammare (nås endast via trappor) vill jag se och tar den kanske i samband med Jul på Slottet.

Lite flärd

… för henne och honom i Malmö runt förra sekelskiftet. Det krävdes förstås en tjock plånbok för att gå i dessa knäppkängor och kängor som är tillverkade av Malmös hovskomakare Nils Jönsson på Adelgatan. Knäppkängornas ovanläder är skuret i två stycken och har en sidenfodrad knappslå. Klacken är av rödlila cheuvreauxliknande skinn. Skaft och framkant kantade med naturfärgat kaninskinn. Insidan har rutstickat sidenfoder och sulan som är stämplad N. Jönsson är av läder. De’ ni!

Herrkängorna/bootsen som tillhört major Anders Nilsson och är märkta N. Jönsson är av svartlackerat läder med svarta resårer. Insidan är fodrad med blått tyg och innersulan har brunt skinn. Yttersula och klack av brunt läder. 

Jag vill nog veta mer om Nils Jönsson och återkommer till detta … 

Bilderna som är tagna av Vladimira Tabáková tillhör Malmö Museer.

Om familjen Ohm

… har jag bloggat tidigare och det kan du läsa härFotograferna Ohmmen ett foto av faster Anna i Brandstad taget av fotograferna Ohms anfader Heinrich Ohm måste jag ju visa. Det är inte min släkts faster Anna, men någons enligt en tillhörande anteckning.

Bilden bör vara tagen efter 1867 då Heinrich övergett ateljén i Ystad och öppnat ny ateljé i Lund. Heinrich flyttade till Malmö 1886, så någon gång mellan 1867 och 1886 blev Anna i Brandstad förevigad av fotograf Wilhelm Heinrich Ohm i Lund. 

För övrigt tycker jag att Anna ser rätt cool ut, lite som om att det där med fotografering inte var så märkvärdigt.

 

Nåt lurt!

Har ofta funderat över alla bilder från tidigt 1900-tal som visar män och även kvinnor med stärka och snövita kragar. En kontorist till exempel hade det knappast så väl ställt att han eller hon kunde ta på sig en ren vit skjorta med stärkt krage vareviga dag. De flesta hade knappast vatten indraget i bostaden, i alla fall inte varmvatten och tvättmaskiner var ett nästan okänt begrepp. Att lämna skjortor till tvätteriet var inte för alla och envar. Svaret – kompositionslinne – hittade jag nyligen i en jubileumskatalog från Åhlén & Holm i Insjön för 1899 – 1909. Med kompositionslinne menades skjortveck, kragar och manschetter som kunde tvättas endast med en våt lapp och lite tvål eftersom de till större delen bestod av celluloid, med eller utan stomme av linne. Helt enkelt en löskrage som gick att torka av, men celluloid låter ju skavande … 

 

En våt trasa runt kragen så var det här gänget fit for fight … ; )

 

Katalogen från Åhlén & Holm gav svar på mycket mer, men det tar jag en annan gång.

 

Gustav Freij

Kanske inget för Malmöblickar tänkte jag när jag först fick se de här tre bilderna, men det var ändå något med dem och jag lät dem ligga till sidan ett tag. Nu vet jag bättre! Det här är ju Gustav Freij med familj och några till. Gustav var en brottare som satte Malmö på kartan. Vilken tur att jag gick en rond till med bilderna som troligtvis är tagna 1947, 1948 och familjebilden  nederst med Gustav, sonen Dan och hustrun Bojan kikande i album tagen i mitten av 1950-talet. 

På sok.se Sveriges Olympiska Kommitées hemsida hittade jag följande information om
Gustav Freij 
Brottning – Grekisk romersk stil

IK Sparta, bildat 1904, och med djupa rötter i Backarna, en stadsdel i Malmö, är Sveriges guldklubb nummer ett i brottning. Affischnamnen är främst två; Calle Westergren – tre olympiska guld, 1920, 1924 och 1932 – och det tekniska fenomenet Gustav Freij, som skapade den så kallade Sparta-stilen. 1963 präglades Gustav Freijs ansikte på Fyrstads-medaljen med devisen ”Främst bland tekniker”.

Gustav Freij brottades aldrig med nedböjt huvud, han gick alltid upprätt och sökte kastgrepp bakåt, som krysstag och lindena. Han hade ett enastående balanssinne och motståndare som fastnade i en koppling a la Freij var förlorad.
Som ung flyttade Gustav från Silvåkra i Veberöds kommun till Backarna i Malmö, vid den tiden en klassisk arbetarstadsdel. Han lockades till IK Sparta och debuterade på mattan som 17-åring. Hans karriär blev strålande med OS-guldet i London 1948, lättvikt 67 kg, som höjdpunkt. Han följde upp med silver i Helsingfors 1952, fanns på plats i Melbourne 1956 men skadades allvarligt på träningen och tvingades se tävlingarna från läktarplats.
Fyllda 38 år kvalade Gustav in till Rom-OS 1960 och åkte hem med brons. Han tog VM-guld i Neapel 1953, delvis med finsk hjälp, Kyösti Lehtonen som överraskande besegrade 1952 års OS-guldmedaljör från Helsingfors, Sovjets Sjazam Safin, ett resultat som gjorde Gustav Freij till världsmästare.
Två år senare, vid VM i västtyska Karlsruhe, hade Freij chansen att återgälda Lehtonens insats från Neapel. Efter att själv ha blivit bortdömd mot Grigorij Gamarnik ”spelade” Freij skadad mot Lehtonen – i syfte att bädda för finskt guld. En plan som dock sprack, det blev ändå sovjetiskt guld, finskt silver och brons för Freij.
Gustav Freij tog sex SM-guld 1950–58, han brottades i 20 landskamper. Efter den aktiva karriären arbetade han som tryckare på Allhems tryckerier i Malmö. Han avled redan 1973, endast 51 år, drabbad av ALS, en muskelförtviningssjukdom.
Gustav Freij var farbror till Leif Freij (1943–1998), Leif deltog som 17-åring i Rom-OS i fjädervikt 63 kg. Han vann en match och förlorade två. Leif Freijs främsta merit var VM-silver från 1966.
’KÄLLA: Olympiaboken’

——————————————————————-

Det är så roligt när inläggen väcker minnen och ännu roligare när någon delar med sig!
Tusen tack för nedanstående minnen!

Kul att se bilderna på Gustav Freij med familj. I mina yngsta år från 1946-1956, var jag hos min mormor på vardagarna när mor arbetade. Mormor bodde på Vårgatan 15, på Östervärn i Malmö. Två våningar under mormor bodde Gustav med familj. Han arbetade då på Allhems boktryckeri på Kirseberg. Gustavs son Dan och jag blev kamrater och vi lekte cowboys och indianer i buskarna på gården, men det var naturligt att vi också skulle brottas. Vilket vi gjorde i porten, där Dan visade oss kamrater olika grepp och satte namn på dem. Dan var duktig och vi kämpade för att vinna över honom. Ärligt talat så fixade vi inte det. Men han var hänsynsfull och en väldigt bra kamrat, som inte skröt och slog sig för bröstet. Vi brukade vänta ute på gatan när hans far Gustav kom hem från arbetet. Men vi andra fattade nog inte riktigt Gustavs storhet på den tiden. Han var ju bara Dans farsa liksom. Men jag hälsade några gånger på mor Bojan och Dan i lägenheten och fick då se alla priserna som Gustav hade vunnit. Då började det gå upp ett ljus. Tyvärr flyttade de sen bort någonstans på Föreningsgatan. Jag hälsade på där vid ett tillfälle. Sedan bröts kontakten helt naturligt. Det är ett fint minne för min del.
/Dan Svensson

Tid igen

…  för Arkivens Dag och årets tema är Synd och Skam.

Skampålar, förbjudet sex, brott och skämmiga sjukdomar. Årets upplaga av Arkivens Dag är en djupdykning i syndens och skammens historia. Låt oss ta er med på en resa bland oönskade barn och förfädernas brottsliga bana. Men också berättelser om historiska händelser som skapat djupa sår i folksjälen. 

Fyra spännande föredrag och lika många chanser till en rundvandring i våra arkiv. Missa inte Arkivens dag på Stadsarkivet den 11 november.

På förekommen anledning vill vi också påpeka att en dag som denna har vi tyvärr inte möjlighet att ta fram originalhandlingar. Har du sådana önskemål är du varmt välkommen en annan dag.

Hela programmet med hålltider finns här: Nyheter Stadsarkivet – Arkivens dag.

Det här vill jag inte missa!

Fler återträffar i bildhögen

Grosshandlare Sigurd Hedberg i Malmö


Fotograf: C W Roikjer

… hade drömmar om ett eget hus med torn, tinnar, mönstermurningar, dekorativa försänkningar, vapensköldar och ankarslut. Vidare skulle huset absolut ligga på Stora Nygatan. Han bad arkitekten Harald Boklund om hjälp med att förverkliga drömmen

… och Harald (ovan) skissade och ritade tills Sigurd blev nöjd.

År 1898 stod drömhuset på Stora Nygatan klart och det står där fortfarande, om än något förändrat.


Stora Nygatan 27 cirka 1900 Fotograf okänd

Nu är det mummel/återträff i kortlådan och eftersom jag är en notorisk tjuvlyssnare kan jag kanske komma återkomma med lite skvaller om dået. ; )

Tidigare inlägg om arkitekten Harald Boklund och Stora Nygatan 27 hittar du här: Det snöar