månadsarkiv: augusti 2018

Cecilia Ahlström /8


Drottningtorget cirka 1890. Okänd fotograf.

Det är november 1878 och Cecilia som varit städslat ett år hos Laurentius och Maria Sofia Petersson på Majorsgatan slutar sin anställning. Precis som jag trodde har brevkontakten med nära och kära varit livlig, i synnerhet med den två år äldre systern Sofia som den 22 november 1878 skrivs in i Malmö garnisonsförsamling. Sofia kommer direkt från en anställning som piga i Landskrona. Två veckor senare skrivs även Cecilia in i samma församling och de två systrarna står i givakt framför löjtnanten, blivande majoren, Maximilian Emilius Fredrik Crafoord i Kronprinsens husarregemente, (då,1860-1882, husarregementet Konung Karl XV) hans unga hustru Thora Helena född von Mentzer och deras nyfödda dotter Beatrice. 

  
Fredrik Crafoord i slutet av 1880-talet. Okänd fotograf.

Med Cecilia blir det sannerligen åka av och regementet vid Drottningtorget känns för mig väldigt suddigt och avlägset. Eller rättare sagt, det hade varit mycket enklare om vi befunnit oss på det senare regementet vid Kronprinsen. Men då var då och när det kostar på att gräva ger det mig mest. Dyker nu ner i gamla stadskartor och annat och fyller på inlägget efterhand. 

Tittar på Isbergs Malmökarta från 1875 och funderar över om familjen Crafoord och andra höga militärfamiljer egentligen bodde inom området. Jag är osäker på det och hittar inte svar på min fundering. Den får ligga och verka …

Fredrik Crafoord tillhörde l Sqv vilket betyder Livskvadron och en sådan genomför beriden vaktparad, beriden eskort & annan statsceremoniell verksamhet samt högvakt till fots. Vid sidan av den statsceremoniella tjänsten övar soldaterna strid i bebyggelse, skyddsvakttjänst och fortlöpande ridutbildning. Hilda Kockum född 1862 i Husie berättade om sina minnesbilder av husarerna (Röster från förr) att … kronprinsens husarer kallades de innan Karl XV blev kung. På Karl XV:s födelsedag var det parad på Stortorget. De var paradklädda. De stannade på residenset. Det kallades aldrig annat är paraden. Det var en riktig folkfest. – När de kungliga skulle komma var alltid husarerna nere om mötte. När Karl XlV skulle komma på besök till Malmö red borgerskapet i vita byxor och västar för att möta honom. Borgare var köpmännen och de finare. Rådmän kallades illitterata. Officerare hade adelsmans rang. 

För Cecilia och hennes syster Sofia betydde allt ovan säkert ingenting annat än stövelputsning utöver det vanliga. Systrarna var anställda för att sköta i ett hem vanligt förekommande sysslor. Kanske någon av dem hade ett större ansvar för familjens nyfödda. Det är ändå lite svårt att föreställa sig hur livet för en piga i stan såg ut, men naturligtvis skiljer det sig en del från livet som piga på landet. I städerna tjänade pigorna mer vilket var en av anledningarna till att så många valde att söka arbete i städerna. Tjänstefolket löd under legostadgan, en gammal institution som reglerade förhållandet mellan husbonden och tjänstefolket från 1600-talet fram till 1926, och den var skriven på arbetsgivarens villkor. Han förfogade över tjänstefolkets tid. Piglördagen då pigan skulle var ledig fick hon förhandla sig till med husbonden. En vecka på hösten kring Mikaelsmäss i slutet av september hade tjänstefolket en vecka på sig att leta efter en ny och kanske bättre plats. Cecilia och Sofia stannade hos familjen Crafoord i två år och jag tolkar det som att deras arbetsförhållanden var rimliga och kanske att de till och med trivdes.

Mer om pigor och deras arbetsförhållanden hittar du i Sveriges Radios serie Släktband: De osynligas historia. Tyvärr är själva programmet borttaget, men det finns lite mer att läsa i ämnet och Släktband kommer med nya program under hösten 2018.

Fortsättning följer …

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Ett evigt ögonblick

… på Södervärn.

Vid bussen till Södra Åkarp (över Tygelsjö och Mellangrevie) år 1933 blev Ester Quiding fotograferad och skickade bilden till sonen Anders med hjärtevarma hälsningar och tack för alla kort hon fått. Ester bär sorgkläder, sorghatt med slöja, efter maken som dog året innan. På den den tiden var en änka oftast sorgklädd upp till ett år efter en makes bortgång och sedan övergick klädseln efterhand från svart till färg. Ester gick ur tiden ett par år senare och hela familjen har nu sin viloplats på Östra kyrkogården i Malmö. Varje plats och individ som syns i bild har sin historia och förankring i staden …

 

Stadsvandring

… i Hjalmar Gullbergs fotspår med Hjalmar Gullberg-sällskapet och förre stadsantikvarien Anders Reisnert är en av programpunkterna i Malmö Stadsarkivs höstprogram. Det blir en vandring i Gullbergs barndomskvarter som avslutas på Malmö Stadsarkiv där Kerstin Martinsdotter berättar om- och visar källor rörande Hjalmar Gullberg. 

Trogna läsare vet att Gullberg ligger mig varmt om hjärtat så lördagen den 15 september kl. 12.00 utanför Johanneskyrkan är självklart inskriven i min almanacka nu. 

Stadsarkivets intressanta program för hösten 2018 hittar du genom att klicka på länken nedan. 

Malmö Stadsarkiv Folder

En “Malmöänka”


Hanna Glawari/Gaby Stenberg och greve Danilo/Per Grundén på Malmö Stadsteater 1954.

… som förutom att få en kräsen Malmöpublik att jubla även knockade Sten Broman var Ingmar Bergmans uppsättning på Malmö Stadsteater 1954:

Stadsteaterns jubileumsprogram, ‘Glada änkan’, fick sin premiär i går – och det blev en både festlig och oväntat rolig föreställning. Man förmodade visserligen att Ingmar Bergman skulle trolla med regin och ge den gamla paradoperetten en originell form, men han överträffade rentav alla förväntningar och presenterade ett fullödigt artisteri, som var dråpligt roande. Sällan har jag sett en så kvick och skrattlockande operettföreställning som denna och aldrig förut en så briljant, känslofin och humoristisk utformning av “Glada änkan” – vare sig i Norden eller på kontinenten. Det är med glädje jag skriver detta. /Sten Broman

Att Ingmar Bergmans år i Malmö blev så lyckosamma berodde enligt Malmö Stadsteater i mångt och mycket på att han omgav sig med några av den tidens mest intressanta skådespelare. De lockades, precis som han själv, av möjligheterna att kombinera teater på vintrarna med filminspelningar på somrarna. Det var inte minst ekonomiskt viktigt, vid denna tid hade skådespelarna bara lön åtta månader om året.

Därför var det en ung men namnkunnig och synnerligen kompetent ensemble som den skånska publiken fick möta på Stadsteaterns scener. En ensemble med närvaro och tyngd nog att klara av såväl utmaningarna på den stora scenen som den mer närgångna dramatiken på Intiman. Här återfanns namn som Harriet Andersson, Bibi Andersson, Gunnel Lindblom, Ingrid Thulin, Naima Wifstrand, Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Ernst-Hugo Järegård, Allan Edwall – skådespelare som skulle komma att få genomslag i hela landet genom Bergmans filmer.

Teatermuseets utställning om Bergmans tid på Malmö Stadsteater som nu är invigd och vars band med rätta klipptes av Bergmaneleven, skådespelaren och regissören Åke Jörnfalk  pågår för fullt fram till och med den 9 december. Missa den inte! 

Mer info om museet och Bergmanutställningen hittar du här: Teatermuseet i Malmö.

Cecilia Ahlström /7

Stannar hos Cecilia på Majorsgatan 8 ett tag till. Hon är säkert städslad/anställd på ett år så det är ingen brådska. Studerar nu Majorsgatan från Drottninggatan eller rättare sagt från Södra Promenaden för det var på andra sidan kanalen som fotograf Sharengrad stod när han tog bilden. Ser att det ännu finns en obebyggd tomt på Majorsgatan och det måste vara nummer 4. Tittade lite i brandförsäkringsvillkoren gällande nummer 8 och det stämmer att huset var nybyggt när Cecilia anlände till Malmö. Det byggdes 1875-76 och försäkrades i januari 1877. Tomten No Xl inom qvarteret No 2 uti f.k. Rörsjömarken … En trevånings-byggnad sammanstötande till grannarnas hur i norr och söder. 

Med den bakgrund i lanthushåll som Cecilia hade var det nog lätt för henne att få arbete i stan. Fru Petersson visste nog vad hon gjorde. Trots att huset var nytt fanns ännu inget vatten indraget, men i bästa fall fanns det en pump på gården. Om inte, fick Cecilia ta spannarna och gå till Södra Förstadsgatan eller Gustav Adolfs torg där närmast belägna pumpar fanns. Förbättringar gällande vattenfrågan för den växande Malmöbefolkningen var i full gång, men ännu var man inte framme och det skulle dröja innan alla hushåll kunde få vatten till potatiskoket eller annat genom att skruva på en kran. I köket fanns enligt försäkringsvillkoren en järnspis och det var där Cecilia tillredde maten för elva personer, sig själv inkluderad. Hur järnspisen såg ut vet jag inte, men troligtvis bakades det också i den. Sedan måste det ju diskas och för det krävdes varmt vatten på järnspisen. Jag tror inte att gas fanns indragen och då gällde det ju att det fanns ved, kol eller koks till hands. Redan nu kan vi ju förstå att Cecilia och andra Malmöpigor vid denna tid inte sprang med stärkt vitt förkläde och dammvippa hela dagarna och neg hit och dit. Nej, fru Petersson fick nog också ta ett tag såvida det inte fanns någon springflicka att tillkalla då och då. Så har vi tvätten, oftast stortvätt antar jag, och det står faktiskt inget om tvättstuga i försäkringsvillkoren, men jag har svårt att tänka mig att det inte fanns en tvättstuga på husets gård. Om inte fru Petersson hjälpte till med tvätten kom förmodligen en tvättgumma till Cecilias hjälp, vilket inte alls var ovanligt i de bättre bemedlade hushållen. 

Jag undrar vilket utrymme Cecilia hade för sig själv i bostaden. Kanske låg hon i köket eller i en liten pigkammare intill köket. Hon skrev säkert ofta skrev hem till Tirup och berättade om sin vardag i Malmö. Hon skrev om hur hon mådde, om sitt arbete, om familjen och om vad som hände i Malmö. Det fanns ännu ingen hästspårvagn att berätta om, men om Latinskolan på Amiralsgatan som färdigställdes 1878 skrev hon säkert. Tänk att varken S:t Pauli kyrka eller Tekniska läroverket (Pauliskolan) fanns då och ändå känns Cecilia så nära i tiden. De flesta hus i kvarteret Brita byggdes vid samma tid så trots att bilden nedan är tagen senare (runt 1890),  så bör det ha varit ungefär så det såg ut när Cecilia betraktade sitt bostadskvarter från byggarbetsplatsen vid Latinskolan.


Kvarteret Brita på hörnet Amiralsgatan och Kungsgatan. Fotograf C.V. Roikjer

Att följa Cecilia och hennes liv väcker hela tiden nya frågor. Frågor som låter mig förstå hur lite jag egentligen vet om hur det var att leva på hennes tid. Idag har jag letat i Vattenledningsverkets historia 1858-1980, men även fräschat upp mina kunskaper kring belysningen i Malmö stad runt 1880. Jag kan tala om att det fortfarande var ganska mörkt. Cecilia gör mig klokare!

Fortsättning följer …
Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström

Cecilia Ahlström /6


Majorsgatans södra del sedd från Föreningsgatan cirka 1900.

Året är 1877 och Cecilia första adress i Malmö blev Majorsgatan 8 där hon också fick sin första anställning som piga hos mejeribokhållare Laurentius Petersson och hans fru Maria Sofia och deras åtta barn. Huset låg i kvarteret Brita och det ligger ungefär mitt i husraden på höger sida i bild … eller är bilden tagen från Föreningsgatan? Jo, den är faktiskt tagen från Föreningsgatan och därmed är huset svårare att se. Letar fram ännu en bild och nu blir beskrivningen om husets läge rätt.


Majorsgatans norra del i vintertid sedd från Kungsgatan cirka 1900.

Enligt församlingsboken var huset byggt 1876 så hon kom till ett nybyggt hus. Bilden ovan är tagen cirka 1900, men det skedde inga stora förändringar i gatubilden mellan åren 1877 och 1900. I bildfonden ser vi Doffeln, Malmö Yllefabrik, men den hade förstås både hunnit brinna och byggas upp på nytt under de här åren, men det påverkade inte Majorsgatan.

Jag tror inte att arbetet som piga i stan skilde sig nämnvärt från Cecilias tidigare anställningar som piga. Hon fick säkert arbeta hårt från tidig morgon till sena kväll och någon regelbunden ledighet var det oftast inte tal om på den tiden. Hon kom till Majorsgatan i slutet av november 1877 och den första morgonen började hon säkert med att elda i kakelugnarna.

Det tog tid att hitta Cecilias första boende i Malmö eftersom Caroli församling inte noterade var i Malmö hon bosatte sig, men jag hade lite tur.

Jag tittar ut genom fönstret och ser att Cecilia nu kom väldigt nära mig, men det är ändå 141 år emellan oss. 

Fortsättning följer …

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Alla minns

… säkert sin första skoldag. För vissa är kanske minnet suddigt och präglat av oro, för andra solklart och fyllt med glädje och tillförsikt. Själv minns jag svagt att jag hade fjärilar i magen, men större delen av dem flög bort när min fröken, den lockiga Inez, stod framför katedern i sal 11 och log sitt varma leende som hon behöll de tre åren jag gick i småskolan. Hon ler kanske ännu … Jag älskade min lilla skola, men hade ett problem – skolans vitkålssoppa! Den smakade ju inte alls som hemma! Jag hade lite ångest varje dag innan jag sett vad som serverades till lunch. Ångesten löste sig så småningom med hjälp av lapp hemifrån där det stod att jag inte “tålde” vitkål! Fick då äta mig mätt på knäckemackor och medhavd frukt och det gjorde jag gärna, bara jag slapp soppan. Sett med vuxnas ögon var det säkert ett litet problem, men för mig kändes det då stort. Det löste sig och de tre åren som jag ser tillbaka på med glädje gick så fort.

Förresten, nu minns jag min första skolväska som var grönrutig och jag minns också att det fanns en speciell doft kring böcker, pennor och suddin. Och så skulle skolböckerna kläs och jag tror att mitt första bokomslag hade ett rött mönster på beige botten. Det var mor som klädde böckerna och det såg ut att vara rätt komplicerat, men blev fint till slut. Så hade jag en apa som hette Konrad längst ner i skolväskan, men honom vågade jag inte plocka upp i skolan den första tiden. Apan Konrad hade jag fått av en släkting och många år senare fick jag veta att han var köpt i Väst-Tyskland och hade fått namn efter den dåvarande förbundskanslern Konrad Adenauer. Tänk så mycket ett gammalt foto kan sätta igång! Det där jag hade glömt att jag mindes …  Jag älskade Konrad som var av brun plysch och han fanns med mig de tre åren på Geijersskolan, var med om flytten till mellanstadiet på Bergaskolan, men då var det någon som snodde honom ur min bänk i sal 6. Jag hade ju egentligen vid det laget vuxit ifrån honom och kanske någon annan behövde honom bättre, men det sved.

Precis som nu förekom också stök och bök under min skoltid, men jag kan aldrig minnas att det fanns några tveksamheter om vad tiden i skolan skulle gå ut på. Minns inga livliga debatter om självklara saker, men det kan ju ha varit så att jag som elev inte uppfattade det. Det känns ändå som att självklara saker inte stöttes och blöttes. Ett ja var ett ja och ett nej ett nej och tvivlet teg still, för att nu citera Ulf Lundell. Om nutida skola vet jag inte riktigt vad jag ska säga, men jag önskar att den någon gång i nära framtid får arbetsro. 

På bilden ser vi Märta Roikjer som är fotografen Victor Roikjers dotter. Den slutsatsen drog jag redan av hennes trygga och pillemariska min. Jag antar att det är hennes skolstart år 1911 som pappa Victor förevigat. Önskar att alla ungar kunde ha något av Märtas trygga och glada min inför skolstarten denna vecka och att alla skolor som ska ta emot dem ett gott självförtroende. 

Ingmar Bergman i Malmö

Ingmar Bergman var verksam som konstnärlig rådgivare och regissör på Malmö Stadsteater under åren 1952 – 1958. En period som blivit en höjdpunkt i modern svensk teaterhistoria. Under den tiden samlade han numera välkända skådespelare kring sig – Harriet Andersson, Bibi Andersson, Max von Sydow, Georg Årlin, Gaby Stenberg, Naima Wifstrand och Gunnel Lindblom. Teatermuseets utställning om Ingmar Bergman som öppnar på lördag, den 18 augusti, kommer att spegla denna tid. Utställningen pågår till och med den 9 december 2018.

Teatermuseet som finns på Kalendegatan 5c är öppet torsdagar till och med söndagar mellan klockan 13.00 och 16.00.  Mer från museet hittar du här: Teatermuseet

Denna sommar

… förnekar sig verkligen inte, men just nu är det lite kämpigt. Jag tänker börja med solfjäder och “lånar” därför denna vackra svalkare från Helsingborgs museum. Den har tillhört fru Bergencreutz, men hon lär inte ha någon nytta av den längre. Sedan tar jag lite paus.

Jo, förresten, har ni tänkt på att solfjädern genom tiderna inte bara använts för att ge svalka? Jag läste på och kom fram till följande:
Var solfjädern ursprungligen kom ifrån är väl osäkert, men den kom i alla fall till Frankrike på 1500-talet och sedan vidare till andra länder i Europa. Den var då som en vippa med strutsfjädrar. Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern från Kina och Japan som kopierades i Europa. Det blev den slutgiltiga formen på solfjädern. 

Under rokokotiden var en solfjäder höjden av lyx. Spröten och ytterskivorna var ofta gjorda av elfenben, pärlemor och guld. På pappret eller sidenet fanns handmålade blommor, landskap, amoriner, nymfer, herdar och herdinnor. Bruket av solfjäder var i allmänhet för de högre stånden, utom i Spanien där också kvinnorna ur de lägre klasserna bar solfjäder.

Förutom att ge svalka gav den skydd åt den blyga eftersom det fanns ett system som man meddelade sig med sin älskare om tider och platser för möten. Solfjädern var helt enkelt som klippt och skuren för flirten eller flörten om ni så vill. Tre vift betydde kanske klockan tre och flera snabba vift betydde kanske nu generar du mig!. Den var också bra att ha om man inte visste var man skulle göra av händerna och den fanns alltid nära till hands fäst vid ett skärp med kedja eller snöre. Män kunde också ha solfjäder, men det var oftast så kallade petit-maitre, det vill säga snobbar/modesprättar, som bar dem. Det finns gott om bilder av Malmökvinnor från förr bärande solfjäder, men om de svalkar sig med dem eller flirtar framgår inte riktigt. 

Allt detta innebär att jag kan använda solfjädern även när sommaren börjar säga nej, men då får jag nog skaffa mig en med ett lite häftigare mönster. ; )

Paus var det, ja …

Om teater i Malmö /3


Malmö Teater och restaurang Stadt Hamburg år 1881. Foto C.W. Roikjer

Endast en gång har en kung besökt Malmö Teater och det var den 7 juli 1848. Teatermuseets Hans Lind fortsätter sitt berättande och den här gången handlar det om kungabesöket, biljettförsäljning och publik. 

Kungen på Malmö Teater 

På våren 1848, då hela Europa upplevde revolutioner, gjorde den tyska befolkningen i de båda danska hertigdömena Schleswig och Holstein uppror. De fick stöd av preussiska trupper och ett danskt-tyskt krig utbröt. Skandinavismen var stark vid den här tiden och den nye danske kungen Fredrik Vl fick starkt stöd och sympatier från svenskt-norskt håll. Svensk-norska trupper skulle gå med i kriget och därför flyttades flera regementen ner till Skåne.


Den svensk/norska kungafamiljen år 1858. Drottning Josephine och kung Oskar l sittande från vänster räknat. Fotograf okänd.

I juni kom hela kungafamiljen med kung Oskar l, kronprins Carl, drottning Josephine, prinsarna Oskar och August samt änkedrottning Desideria till Malmö och bodde här hela sommaren – kungaparet i Berghska huset. Även danska kungligheter med kung Fredrik i spetsen besökte Malmö flera gånger. Malmö blev den här sommaren mittpunkten för ett rikt nöjesliv med kungliga inslag, bland annat en midsommarfest i Stadt Hamburgs trädgård. Den 7 juli besökte så Oskar l Malmö Teater för att följa ett framträdande av artister från Det Kongelige i Köpenhamn med sångerskan Leocadie Bergnéhr i spetsen.

Något svenskt-norskt deltagande i kriget blev det inte. Efter förhandlingar i Malmö slöts vapenstillestånd den 26 augusti. Två dagar senare hade hovet bokat fem loger på teatern för ett nytt framträdande av Det Kongelige – kungen var inte med den gången. I början av september åkte kungafamiljen och diplomaterna hem och Malmö återgick till sitt vanliga liv. 

Biljettförsäljningen

Malmö Teater gästades av resande teatersällskap som i princip själva skötte försäljningen av biljetter till sina föreställningar. Man anlitade dock ofta ett ombud dit publiken fick gå för att köpa biljetter. Till invigningen 1809 skulle biljetter skaffas hos rådman Möller dock utan att det på affischen angavs var man hittade denna. Senare blev det urmakare Dietrich Modeweg på Södergatan 5 som sålde biljetter. Adressen angavs dock inte, men Malmö var vid den här tiden inte större än att alla förmodligen visste var man fick tag både på rådmannen och urmakaren. Ibland köptes biljetterna hos respektive teaterdirektör i dennes logi. Ett specialfall var när föreställningar gavs till förmån för en enskild skådespelare. Då köptes biljetter där denne bodde eftersom ju han eller hon fick behålla pengarna. Var man ute i sista minuten såldes överblivna biljetter vid teaterns ingång strax innan föreställningarna.

Ett särskilt kapitel i biljettförsäljningens historia är åren 1837-1887. Under dessa femtio år fick man gå till Mårtensgatan 12, en nu försvunnen gata mellan S:t Petri och Caroli kyrkor. Där bodde stadstjänare Nils Pettersson och hos honom köptes biljetter inte bara till Malmö Teater utan även till de flesta nöjestillställningar i stan. Han var stadens allt i allo som skötte olika kommunala vaktmästarsysslor, men även ordnade fester – allt ifrån att gå runt med inbjudningskort till att vara traktör och skaffa fram mat och dryck. Teatersällskapen vände sig också till honom för att sköta allt det praktiska för sällskapens uppehåll i Malmö. Efter hans död 1887 övergick man till att sälja biljetter i teaterns biljettkontor och nu kunde biljetter även bokas per telefon på nummer 278.


Föreställning på Malmö Teater måndagen den 13 maj 1861. Ett Vaisenhuusbarn är mera känd under namnet Jane Eyre. 

Abonnemang kunde tecknas redan från 1809. Listor fanns då utlagda där man kunde teckna sig för olika perioder. De förnämsta bland den tilltänkta publiken som landshövdingen, borgmästaren med flera behövde inte leta – till dem bars listorna runt för att de dessutom skulle få förtur till de bästa logerna. Senare under 1800-talet blev det tradition att listorna fanns utlagda i Cronholms bokhandel och i Cronquists tryckeri. 

Teaterns publik

Malmö Teaters publik bestod av intresserade från alla samhällsklasser utom de allra fattigaste som inte hade råd. De olika priserna gjorde dock att publiken delades upp efter samhällsklass även om det inte fanns några formella regler om detta. Vid öppnandet 1809 fanns de främsta platserna i första radens fondloger – där där satt vanligast landshövdingen i mitten omgiven av borgmästaren och slottskommendanten Vid sidorna satt rådmän, inresta slottsherrar från landet, höga militärer, jurister och framträdande affärsmän. Andra radens loger och amfiteatern upptogs av mindre framträdande men ändå i samhället väletablerade åskådare. De mindre bemedlade av publiken hamnade högst upp eller i parterren, det som nu kallas parketten – alltså platserna nere på golvet framför scenen. Längs parterrens kanter fanns det ståplatser. Under andra hälften av 1800-talet ändrades detta så att parketten nu blev det förnämsta medan de fattigare hamnade uppe på raderna.


Salongsplan över Malmö Teater. 

Publiken var livligare och högljuddare då än nu för tiden – busvisslingar, skrik och elaka kommentarer eller uppskattande tillrop var vanligt förekommande. Stadsfiskalen klagade redan 1809 på att vissa delar av publiken ägnade sig åt tobaksrökning och kortspel i logerna, men att det räckte med en ‘Erindran’ eftersom det rördes sig om ‘Stadens bättre Inwånare’. 

Att besöka teatern som publik var i början av 1800-talet inte en odelat trevlig upplevelse. Salongen var mörk och kall och bänkarna saknade ryggstöd och stoppning. Ordentlig belysning kom först med gasljuset 1854 och värme kom 1858. Stoppade stolar med ryggstöd blev det inte förrän 1864.

Under pauserna gick den välbeställda delen av publiken till värdshuset för att äta och dricka medan de som inte hade råd till detta stannade kvar.


Baksida teateraffisch, 2 februari 1876, undertecknad G. A. Örtenblad som troligtvis var krögaren på värdshuset Stadt Hamburg alldeles intill teatern.  

Eftersom pauserna kunde bli oändligt långa – teaterdirektören och skådespelarna höll då ofta hov bakom scenen – blev det ofta oroligt på parterren och senare, efter 1850, uppe på raderna. Det klagades till exempel på att publiken på raderna kastade äppelskruttar på parketten.

Gatubelysning 

När Malmö Teater öppnades 1809 saknade staden gatubelysning. För att göra det lättare för teaterns besökare att ta sig hem under sen kvällstid så bestämde de styrande den 2 december 1809 att de som bodde på Södergatan skulle se till att gatan ‘från Spectaclets början, tills folket, efter slutet däraf, hunnit passera förbi’ blev belyst antingen genom att sätta upp lampor på fasaden eller att sätta tända lampor i fönstren. Den som glömde detta fick böta, så dömdes pikant nog urmakare Dietrich Modeweg, Södergatan 5, som skötte biljettförsäljningen till teatern, till sådana böter i mars 1810.

Tidigare inlägg om Malmö Teater hittar du här: Teatermuseet.